1 The song of Songs, which is Solomon's.

2 Let him give me the kisses of his mouth: for his love is better than wine.

3 Sweet is the smell of your perfumes; your name is as perfume running out; so the young girls give you their love.

4 Take me to you, and we will go after you: the king has taken me into his house. We will be glad and full of joy in you, we will give more thought to your love than to wine: rightly are they your lovers.

5 I am dark, but fair of form, O daughters of Jerusalem, as the tents of Kedar, as the curtains of Solomon.

6 Let not your eyes be turned on me, because I am dark, because I was looked on by the sun; my mother's children were angry with me; they made me the keeper of the vine-gardens; but my vine-garden I have not kept.

7 Say, O love of my soul, where you give food to your flock, and where you make them take their rest in the heat of the day; why have I to be as one wandering by the flocks of your friends?

8 If you have not knowledge, O most beautiful among women, go on your way in the footsteps of the flock, and give your young goats food by the tents of the keepers.

9 I have made a comparison of you, O my love, to a horse in Pharaoh's carriages.

10 Your face is a delight with rings of hair, your neck with chains of jewels.

11 We will make you chains of gold with ornaments of silver.

12 While the king is seated at his table, my spices send out their perfume.

13 As a bag of myrrh is my well-loved one to me, when he is at rest all night between my breasts.

14 My love is to me as a branch of the cypress-tree in the vine-gardens of En-gedi.

15 See, you are fair, my love, you are fair; you have the eyes of a dove.

16 See, you are fair, my loved one, and a pleasure; our bed is green.

17 Cedar-trees are the pillars of our house; and our boards are made of fir-trees.

1 Sångernas sång av Salomo.

2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.

4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ----

5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.

6 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.

7 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»

8 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ----

9 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.

10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.

11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»

12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.

13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.

14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»

15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»

16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.

17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»