1 By night on my bed I was looking for him who is the love of my soul: I was looking for him, but I did not see him.

2 I will get up now and go about the town, in the streets and in the wide ways I will go after him who is the love of my soul: I went after him, but I did not see him.

3 The watchmen who go about the town came by me; to them I said, Have you seen him who is my heart's desire?

4 I was but a little way from them, when I came face to face with him who is the love of my soul. I took him by the hands, and did not let him go, till I had taken him into my mother's house, and into the room of her who gave me birth.

5 I say to you, O daughters of Jerusalem, by the roes of the field, let not love be moved till it is ready.

6 Who is this coming out of the waste places like pillars of smoke, perfumed with sweet spices, with all the spices of the trader?

7 See, it is the bed of Solomon; sixty men of war are about it, of the army of Israel,

8 All of them armed with swords, trained in war; every man has his sword at his side, because of fear in the night.

9 King Solomon made himself a bed of the wood of Lebanon.

10 He made its pillars of silver, its base of gold, its seat of purple, the middle of it of ebony.

11 Go out, O daughters of Jerusalem, and see King Solomon, with the crown which his mother put on his head on the day when he was married, and on the day of the joy of his heart.

1 Där jag låg på mitt läger om natten, sökte jag honom som min själ har kär; jag sökte honom, men fann honom icke.

2 »Jag vill stå upp och gå omkring i staden, på gatorna och på torgen; jag vill söka honom som min själ har kär.» Jag sökte honom, men fann honom icke.

3 Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden. »Haven I sett honom som min själ har kär?»

4 Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke, förrän jag hade fört honom in i min moders hus, in i min fostrarinnas kammare. ----

5 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----

6 Vem är hon som kommer hitupp från öknen såsom i stoder av rök, kringdoftad av myrra och rökelse och alla slags köpmannakryddor?

7 Se, det är Salomos bärstol! Sextio hjältar omgiva den, utvalda bland Israels hjältar.

8 Alla bära de svärd och äro väl förfarna i strid. Var och en har sitt svärd vid sin länd, till värn mot nattens faror.

9 En praktbår är det som konung Salomo har låtit göra åt sig av virke från Libanon.

10 Dess sidostöd äro gjorda av silver, ryggstödet av guld, sätet belagt med purpurrött tyg. Innantill är den prydd i kärlek av Jerusalems döttrar.

11 I Sions döttrar, gån ut och skåden konung Salomo med lust, skåden kransen som hans moder har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans hjärtefröjds dag.