1 If then there is any comfort in Christ, any help given by love, any uniting of hearts in the Spirit, any loving mercies and pity,

2 Make my joy complete by being of the same mind, having the same love, being in harmony and of one mind;

3 Doing nothing through envy or through pride, but with low thoughts of self let everyone take others to be better than himself;

4 Not looking everyone to his private good, but keeping in mind the things of others.

5 Let this mind be in you which was in Christ Jesus,

6 To whom, though himself in the form of God, it did not seem that to take for oneself was to be like God;

7 But he made himself as nothing, taking the form of a servant, being made like men;

8 And being seen in form as a man, he took the lowest place, and let himself be put to death, even the death of the cross.

9 For this reason God has put him in the highest place and has given to him the name which is greater than every name;

10 So that at the name of Jesus every knee may be bent, of those in heaven and those on earth and those in the underworld,

11 And that every tongue may give witness that Jesus Christ is Lord, to the glory of God the Father.

12 So then, my loved ones, as you have at all times done what I say, not only when I am present, but now much more when I am not with you, give yourselves to working out your salvation with fear in your hearts;

13 For it is God who is the cause of your desires and of your acts, for his good pleasure.

14 Do all things without protests and arguments;

15 So that you may be holy and gentle, children of God without sin in a twisted and foolish generation, among whom you are seen as lights in the world,

16 Offering the word of life; so that I may have glory in you in the day of Christ, because my running was not for nothing and my work was not without effect.

17 And even if I am offered like a drink offering, giving myself for the cause and work of your faith, I am glad and have joy with you all:

18 And in the same way do you be glad and have a part in my joy.

19 But I am hoping in the Lord Jesus to send Timothy to you before long, so that I may be comforted when I have news of you.

20 For I have no man of like mind who will truly have care for you.

21 For they all go after what is theirs, not after the things of Christ.

22 But his quality is clear to you; how, as a child is to its father, so he was a help to me in the work of the good news.

23 Him then I am hoping to send as quickly as possible, when I am able to see how things will go for me:

24 But I have faith in the Lord that I myself will come before long.

25 But it seemed to me necessary to send to you Epaphroditus, my brother, who has taken part with me in the work and in the fight, and your servant, sent by you for help in my need;

26 Because his heart was with you all, and he was greatly troubled because you had news that he was ill:

27 For in fact he was ill almost to death: but God had mercy on him; and not only on him but on me, so that I might not have grief on grief.

28 I have sent him, then, the more gladly, so that when you see him again, you may be happy and I may have the less sorrow.

29 So take him to your hearts in the Lord with all joy, and give honour to such as he is:

30 Because for the work of Christ he was near to death, putting his life in danger to make your care for me complete.

1 Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något,

2 gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade,

3 fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv.

4 Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.

5 Varen så till sinnes som Kristus Jesus var,

6 han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte,

7 utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa

8 och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.

9 Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn

10 för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden,

11 och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

12 Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande.

13 Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.

14 Gören allt utan att knorra och tveka,

15 så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen,

16 i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat.

17 Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje.

18 Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.

19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör om eder.

20 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder.

21 Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till.

22 Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader.

23 Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se huru det går med min sak.

24 Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få komma.

25 Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva.

26 Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk.

27 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse.

28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse.

29 Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära.

30 Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst som jag måste sakna från eder personligen. haven i Kristus Jesus, vilken var till osv.