1 But I say that as long as the son is a child, he is in no way different from a servant, though he is lord of all;
2 But is under keepers and managers till the time fixed by the father.
3 So we, when we were young, were kept under the first rules of the world;
4 But when the time had come, God sent out his Son, made of a woman, made under the law,
5 That he might make them free who were under the law, and that we might be given the place of sons.
6 And because you are sons, God has sent out the Spirit of his Son into our hearts, saying, Abba, Father.
7 So that you are no longer a servant, but a son; and if a son, then the heritage of God is yours.
8 But at that time, having no knowledge of God, you were servants to those who by right are no gods:
9 But now that you have come to have knowledge of God, or more truly, God has knowledge of you, how is it that you go back again to the poor and feeble first things, desiring to be servants to them again?
10 You keep days, and months, and fixed times, and years.
11 I am in fear of you, that I may have been working for you to no purpose.
12 My desire for you, brothers, is that you may be as I am, because I am as you are. You have done me no wrong;
13 But you have knowledge that with a feeble body I was preaching the good news to you the first time;
14 And you did not have a poor opinion of me because of the trouble in my flesh, or put shame on it; but you took me to your hearts as an angel of God, even as Christ Jesus.
15 Where then is that happy condition of yours? because I give you witness, that, if possible, you would have taken out your eyes and given them to me.
16 So then am I no longer your friend, because I give you true words?
17 Their interest in you is not good; but their desire is that you may be shut out, so that you may go after them.
18 But it is good to have an interest in a good cause at all times, and not only when I am present with you.
19 My children, of whom I am again in birth-pains till Christ is formed in you,
20 Truly my desire is to be present with you now, using a changed voice; for I am troubled about you.
21 Say, you whose desire it is to be under the law, do you not give ear to the law?
22 Because it is in the Writings, that Abraham had two sons, one by the servant-woman, and one by the free woman.
23 Now the son by the servant-woman has his birth after the flesh; but the son by the free woman has his birth through the undertaking of God.
24 Which things have a secret sense; because these women are the two agreements; one from the mountain of Sinai, giving birth to servants, which is Hagar.
25 Now this Hagar is the mountain Sinai in Arabia, and is the image of the Jerusalem which now is: which is a servant with her children.
26 But the Jerusalem on high is free, which is our mother.
27 For it is in the Writings, You who have never given birth, be glad; give cries of joy, you who have had no birth-pains; for the children of her who has been given up by her husband are more than those of the woman who has a husband.
28 Now we, brothers, as Isaac was, are the children of the undertaking of God.
29 But as in those days he who had birth after the flesh was cruel to him who had birth after the Spirit, even so it is now.
30 What then do the Writings say? Send away the servant-woman and her son; for the son of the servant-woman will not have a part in the heritage with the son of the free woman.
31 So, brothers, we are not children of the servant-woman, but of the free woman.
1 Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;
2 ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.
3 Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter».
4 Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,
5 för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.
6 Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»
7 Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.
8 Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.
9 Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?
10 I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --
11 Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.
12 Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.
13 I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.
14 Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.
15 När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.
16 Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!
17 Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.
18 Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,
19 I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
20 Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.
21 Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?
22 Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.
23 Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.
24 Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.
25 Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.
26 Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.
27 Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.»
28 Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.
29 Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.
30 Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»
31 Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.