1 And the Lord came to Sarah as he had said and did to her as he had undertaken.
2 And Sarah became with child, and gave Abraham a son when he was old, at the time named by God.
3 And Abraham gave to his son, to whom Sarah had given birth, the name Isaac.
4 And when his son Isaac was eight days old, Abraham made him undergo circumcision, as God had said to him.
5 Now Abraham was a hundred years old when the birth of Isaac took place.
6 And Sarah said, God has given me cause for laughing, and everyone who has news of it will be laughing with me.
7 And she said, Who would have said to Abraham that Sarah would have a child at her breast? for see, I have given him a son now when he is old.
8 And when the child was old enough to be taken from the breast, Abraham made a great feast.
9 And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian playing with Isaac.
10 So she said to Abraham, Send away that woman and her son: for the son of that woman is not to have a part in the heritage with my son Isaac.
11 And this was a great grief to Abraham because of his son.
12 But God said, Let it not be a grief to you because of the boy and Hagar his mother; give ear to whatever Sarah says to you, because it is from Isaac that your seed will take its name.
13 And I will make a nation of the son of your servant-woman, because he is your seed.
14 And early in the morning Abraham got up, and gave Hagar some bread and a water-skin, and put the boy on her back, and sent her away: and she went, wandering in the waste land of Beer-sheba.
15 And when all the water in the skin was used up, she put the child down under a tree.
16 And she went some distance away, about an arrow flight, and seating herself on the earth, she gave way to bitter weeping, saying, Let me not see the death of my child.
17 And the boy's cry came to the ears of God; and the angel of God said to Hagar from heaven, Hagar, why are you weeping? have no fear, for the child's cry has come to the ears of God.
18 Come, take your child in your arms, for I will make of him a great nation.
19 Then God made her eyes open, and she saw a water-spring, and she got water in the skin and gave the boy a drink.
20 And God was with the boy, and he became tall and strong, and he became a bowman, living in the waste land.
21 And while he was in the waste land of Paran, his mother got him a wife from the land of Egypt.
22 Now at that time, Abimelech and Phicol, the captain of his army, said to Abraham, I see that God is with you in all you do.
23 Now, then, give me your oath, in the name of God, that you will not be false to me or to my sons after me, but that as I have been good to you, so you will be to me and to this land where you have been living.
24 And Abraham said, I will give you my oath.
25 But Abraham made a protest to Abimelech because of a water-hole which Abimelech's servants had taken by force.
26 But Abimelech said, I have no idea who has done this thing; you never gave me word of it, and I had no knowledge of it till this day.
27 And Abraham took sheep and oxen and gave them to Abimelech, and the two of them made an agreement together.
28 And Abraham put seven young lambs of the flock on one side by themselves.
29 Then Abimelech said, What are these seven lambs which you have put on one side?
30 And he said, Take these seven lambs from me as a witness that I have made this water-hole.
31 So he gave that place the name Beer-sheba, because there the two of them had given their oaths.
32 So they made an agreement at Beer-sheba, and Abimelech and Phicol, the captain of his army, went back to the land of the Philistines.
33 And Abraham, after planting a holy tree in Beer-sheba, gave worship to the name of the Lord, the Eternal God.
34 And Abraham went on living in the land of the Philistines as in a strange country.
1 Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
2 Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
3 Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
4 Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
6 Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»
7 Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
8 Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
9 Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
10 och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»
11 Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
12 Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
13 Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»
14 Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
15 Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
16 och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
17 Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
18 Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»
19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
20 Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
21 Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
22 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.
23 Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»
24 Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»
25 Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
26 Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»
27 Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
28 Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
29 Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»
30 Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»
31 Därav kallades det stället <b>Beer-Seba</b>, eftersom de båda där gingo eden.
32 När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
33 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
34 Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid. likhet med varandra.