1 Truly I say to you, He who does not go through the door into the place where the sheep are kept, but gets in by some other way, is a thief and an outlaw.
2 He who goes in by the door is the keeper of the sheep.
3 The porter lets him in; and the sheep give ear to his voice; he says over the names of the sheep, and takes them out.
4 When he has got them all out, he goes before them, and the sheep go after him, for they have knowledge of his voice.
5 They will not go after another who is not their keeper, but will go from him in flight, because his voice is strange to them.
6 In this Jesus was teaching them in the form of a story: but what he said was not clear to them.
7 So Jesus said again, Truly I say to you, I am the door of the sheep.
8 All who came before me are thieves and outlaws: but the sheep did not give ear to them.
9 I am the door: if any man goes in through me he will have salvation, and will go in and go out, and will get food.
10 The thief comes only to take the sheep and to put them to death: he comes for their destruction: I have come so that they may have life and have it in greater measure.
11 I am the good keeper of sheep: the good keeper gives his life for the sheep.
12 He who is a servant, and not the keeper or the owner of the sheep, sees the wolf coming and goes in flight, away from the sheep; and the wolf comes down on them and sends them in all directions:
13 Because he is a servant he has no interest in the sheep.
14 I am the good keeper; I have knowledge of my sheep, and they have knowledge of me,
15 Even as the Father has knowledge of me and I of the Father; and I am giving my life for the sheep.
16 And I have other sheep which are not of this field: I will be their guide in the same way, and they will give ear to my voice, so there will be one flock and one keeper.
17 For this reason am I loved by the Father, because I give up my life so that I may take it again.
18 No one takes it away from me; I give it up of myself. I have power to give it up, and I have power to take it again. These orders I have from my Father.
19 There was a division again among the Jews because of these words.
20 And a number of them said, He has an evil spirit and is out of his mind; why do you give ear to him?
21 Others said, These are not the words of one who has an evil spirit. Is it possible for an evil spirit to make blind people see?
22 Then came the feast of the opening of the Temple in Jerusalem: it was winter;
23 And Jesus was walking in the Temple, in Solomon's covered way.
24 Then the Jews came round him, saying, how long are you going to keep us in doubt? If you are the Christ, say so clearly.
25 Jesus said in answer, I have said it and you have no belief: the works which I do in my Father's name, these give witness about me.
26 But you have no belief because you are not of my sheep.
27 My sheep give ear to my voice, and I have knowledge of them, and they come after me:
28 And I give them eternal life; they will never come to destruction, and no one will ever take them out of my hand.
29 That which my Father has given to me has more value than all; and no one is able to take anything out of the Father's hand.
30 I and my Father are one.
31 Then the Jews took up stones again to send at him.
32 Jesus said to them in answer, I have let you see a number of good works from the Father; for which of those works are you stoning me?
33 This was their answer: We are not stoning you for a good work but for evil words; because being a man you make yourself God.
34 In answer, Jesus said, Is there not a saying in your law, I said, You are gods?
35 If he said they were gods, to whom the word of God came (and the Writings may not be broken),
36 Do you say of him whom the Father made holy and sent into the world, Your words are evil; because I said, I am God's Son?
37 If I am not doing the works of my Father, do not have belief in me;
38 But if I am doing them, then have belief in the works even if you have no belief in me; so that you may see clearly and be certain that the Father is in me and I am in the Father.
39 Then again they made an attempt to take him; but he got away from them.
40 And he went again to the other side of the Jordan, to the place where John first gave baptism; and he was there for a time.
41 And a great number of people came to him, saying, John did no sign: but everything John said of this man was true.
42 And a number came to have faith in him there.
1 »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.
2 Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.
3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.
4 Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
5 Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»
6 Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.
7 Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
8 Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
9 Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
10 Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
11 Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
12 Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
13 Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
15 såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.
16 Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.
17 Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.
18 Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»
19 För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
20 Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»
21 Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
22 Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
23 och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
24 Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
25 Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
26 Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
27 Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
28 Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.
29 Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
30 Jag och Fadern äro ett.»
31 Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
32 Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
33 Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
34 Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
35 Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
36 huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
37 Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
38 Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»
39 Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
40 Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.
41 Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»
42 Och många kommo där till tro på honom.