1 Now a certain man named Lazarus was ill; he was of Bethany, the town of Mary and her sister Martha.
2 (The Mary whose brother Lazarus was ill, was the Mary who put perfumed oil on the Lord and made his feet dry with her hair.)
3 So the sisters sent to him, saying, Lord, your dear friend is ill.
4 When this came to his ears, Jesus said, The end of this disease is not death, but the glory of God, so that the Son of God may have glory because of it.
5 Now Jesus had love in his heart for Martha and her sister and Lazarus.
6 So when the news came to him that Lazarus was ill, he did not go from the place where he was for two days.
7 Then after that time he said to his disciples, Let us go into Judaea again.
8 The disciples said to him, Master, the Jews were attempting only the other day to have you stoned, and are you going back there again?
9 Then Jesus said in answer, Are there not twelve hours in the day? A man may go about in the day without falling, because he sees the light of this world.
10 But if a man goes about in the night, he may have a fall because the light is not in him.
11 These things said he: and after that he said to them, Lazarus our friend is at rest; but I go so that I may make him come out of his sleep.
12 Then his disciples said to him, Lord, if he is resting he will get well.
13 Jesus, however, was talking of his death: but they had the idea that he was talking about taking rest in sleep.
14 Then Jesus said to them clearly, Lazarus is dead.
15 And because of you I am glad I was not there, so that you may have faith; but let us go to him.
16 Then Thomas, who was named Didymus, said to the other disciples, Let us go so that we may be with him in death.
17 Now when Jesus came, he made the discovery that Lazarus had been put into the earth four days before.
18 Now Bethany was near to Jerusalem, about two miles away;
19 And a number of Jews had come to Martha and Mary to give them comfort about their brother.
20 When Martha had the news that Jesus was on the way, she went out to him, but Mary did not go from the house.
21 Then Martha said to Jesus, Lord, if you had been here my brother would not be dead.
22 But I am certain that, even now, whatever request you make to God, God will give it to you.
23 Jesus said to her, Your brother will come to life again.
24 Martha said to him, I am certain that he will come to life again when all come back from the dead at the last day.
25 Jesus said to her, I am myself that day and that life; he who has faith in me will have life even if he is dead;
26 And no one who is living and has faith in me will ever see death. Is this your faith?
27 She said to him, Yes, Lord: my faith is that you are the Christ, the Son of God, who was to come into the world.
28 And having said this, she went away and said secretly to her sister Mary, The Master is here and has sent for you.
29 And Mary, hearing this, got up quickly and went to him.
30 Now Jesus had not at this time come into the town, but was still in the place where Martha had seen him.
31 Then the Jews who were with her in the house, comforting her, when they saw Mary get up quickly and go out, went after her in the belief that she was going to the place of the dead and would be weeping there.
32 When Mary came to where Jesus was and saw him, she went down at his feet, saying, Lord, if you had been here my brother would not be dead.
33 And when Jesus saw her weeping, and saw the Jews weeping who came with her, his spirit was moved and he was troubled,
34 And said, Where have you put him? They said, Come and see, Lord.
35 And Jesus himself was weeping.
36 So the Jews said, See how dear he was to him!
37 But some of them said, This man, who made open the eyes of the blind man, was he not able to keep his friend from death?
38 So Jesus, deeply troubled in heart, came to the place of the dead. It was a hole in the rock, and a stone was over the opening.
39 Jesus said, Take away the stone. Martha, the sister of him who was dead, said, Lord, by this time the body will be smelling, for he has been dead four days.
40 Jesus said to her, Did I not say to you that if you had faith you would see the glory of God?
41 So they took away the stone. And Jesus, looking up to heaven, said, Father, I give praise to you for hearing me.
42 I was certain that your ears are at all times open to me, but I said it because of these who are here, so that they may see that you sent me.
43 Then he said in a loud voice, Lazarus, come out!
44 And he who was dead came out, with linen bands folded tightly about his hands and feet, and a cloth about his face. Jesus said to them, Make him free and let him go.
45 Then a number of the Jews who had come to Mary and had seen the things which Jesus did had belief in him.
46 But some of them went to the Pharisees with the news of what Jesus had done.
47 Then the high priests and the Pharisees had a meeting and said, What are we doing? This man is doing a number of signs.
48 If we let him go on in this way, everybody will have belief in him and the Romans will come and take away our place and our nation.
49 But one of them, Caiaphas, who was high priest that year, said to them, You have no knowledge of anything;
50 You do not see that it is in your interest for one man to be put to death for the people, so that all the nation may not come to destruction.
51 He did not say this of himself, but being the high priest that year he said, as a prophet, that Jesus would be put to death for the nation;
52 And not for that nation only, but for the purpose of uniting in one body the children of God all over the world.
53 And from that day they took thought together how to put him to death.
54 So Jesus no longer went about publicly among the Jews, but went from there into the country near to the waste land, to a town named Ephraim, where he was for some time with the disciples.
55 Now the Passover of the Jews was near, and numbers of people went up from the country to Jerusalem to make themselves clean before the Passover.
56 They were looking for Jesus and saying to one another while they were in the Temple, What is your opinion? Will he not come to the feast?
57 Now the chief priests and the Pharisees had given orders that if anyone had knowledge where he was, he was to give them word, so that they might take him.
1 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
2 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
3 Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
4 När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
5 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
6 När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
7 men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
8 Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
9 Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
10 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
12 Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
13 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
14 Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
15 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
16 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
17 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
18 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
19 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
20 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
21 Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
22 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
23 Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
24 Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
25 Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
26 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?»
27 Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
28 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
29 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
30 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
31 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
32 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
33 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
34 och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
35 Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
36 Men somliga av dem sade:
37 »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
39 Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
40 Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
45 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
46 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
48 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
52 Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
53 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
54 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
55 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
56 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
57 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.