1 Now before the feast of the Passover, it was clear to Jesus that the time had come for him to go away from this world to the Father. Having once had love for those in the world who were his, his love for them went on to the end.

2 So while a meal was going on, the Evil One having now put it into the heart of Judas Iscariot, Simon's son, to be false to him,

3 Jesus, being conscious that the Father had put everything into his hands, and that he came from God and was going to God,

4 Got up from table, put off his robe and took a cloth and put it round him.

5 Then he put water into a basin and was washing the feet of the disciples and drying them with the cloth which was round him.

6 So he came to Simon Peter. Peter said, Lord, are my feet to be washed by you?

7 And Jesus, answering, said to him, What I do is not clear to you now, but it will be clear to you in time to come.

8 Peter said, I will never let my feet be washed by you, never. Jesus said in answer, If I do not make you clean you have no part with me.

9 Simon Peter said to him, Lord, not my feet only, but my hands and my head.

10 Jesus said to him, He who is bathed has need only to have his feet washed and then he is clean all over: and you, my disciples, are clean, but not all of you.

11 (He had knowledge who was false to him; that is why he said, You are not all clean.)

12 Then, after washing their feet and putting on his robe again, he took his seat and said to them, Do you see what I have done to you?

13 You give me the name of Master and Lord: and you are right; that is what I am.

14 If then I, the Lord and the Master, have made your feet clean, it is right for you to make one another's feet clean.

15 I have given you an example, so that you may do what I have done to you.

16 Truly I say to you, A servant is not greater than his lord; and he who is sent is not greater than the one who sent him.

17 If these things are clear to you, happy are you if you do them.

1 Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern; och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.

2 De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.

3 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.

4 Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig.

5 Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.

6 Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre, skulle du två mina fötter?»

7 Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det.»

8 Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med mig.»

9 Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och huvud!»

10 Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så ären ock I rena -- dock icke alla.»

11 Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de icke alla voro rena.

12 Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: »Förstån I vad jag har gjort med eder?

13 I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är så.

14 Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.

15 Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom jag har gjort mot eder.

16 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt honom.

17 Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.