1 After these things there was a feast of the Jews, and Jesus went up to Jerusalem.
2 Now in Jerusalem near the sheep-market there is a public bath which in Hebrew is named Beth-zatha. It has five doorways.
3 In these doorways there were a great number of people with different diseases: some unable to see, some without the power of walking, some with wasted bodies.
4 []
5 One man was there who had been ill for thirty-eight years.
6 When Jesus saw him there on the floor it was clear to him that he had been now a long time in that condition, and so he said to the man, Is it your desire to get well?
7 The ill man said in answer, Sir, I have nobody to put me into the bath when the water is moving; and while I am on the way down some other person gets in before me.
8 Jesus said to him, Get up, take your bed and go.
9 And the man became well straight away, and took up his bed and went. Now that day was the Sabbath.
10 So the Jews said to the man who had been made well, It is the Sabbath; and it is against the law for you to take up your bed.
11 He said to them, But he who made me well, said to me, Take up your bed and go.
12 Then they put to him the question: Who is the man who said to you, Take it up and go?
13 Now he who had been made well had no knowledge who it was, Jesus having gone away because of the number of people who were in that place.
14 After a time Jesus came across him in the Temple and said to him, See, you are well and strong; do no more sin for fear a worse thing comes to you.
15 The man went away and said to the Jews that it was Jesus who had made him well.
16 And for this reason the Jews were turned against Jesus, because he was doing these things on the Sabbath.
17 But his answer was: My Father is still working even now, and so I am working.
18 For this cause the Jews had an even greater desire to put Jesus to death, because not only did he not keep the Sabbath but he said God was his Father, so making himself equal with God.
19 So Jesus made answer and said, Truly I say to you, The Son is not able to do anything himself; he is able to do only what he sees the Father doing; whatever the Father does the Son does it in the same way.
20 For the Father has love for the Son and lets him see everything which he does: and he will let him see greater works than these so that you may be full of wonder.
21 In the same way, as the Father gives life to the dead, even so the Son gives life to those to whom he is pleased to give it.
22 The Father is not the judge of men, but he has given all decisions into the hands of the Son;
23 So that all men may give honour to the Son even as they give honour to the Father. He who gives no honour to the Son gives no honour to the Father who sent him.
24 Truly I say to you, The man whose ears are open to my word and who has faith in him who sent me, has eternal life; he will not be judged, but has come from death into life.
25 Truly I say to you, The time is coming, it has even now come, when the voice of the Son of God will come to the ears of the dead, and those hearing it will have life.
26 For even as the Father has life in himself, so he has given to the Son to have life in himself.
27 And he has given him authority to be judge because he is the Son of man.
28 Do not be surprised at this: for the time is coming when his voice will come to all who are in the place of the dead,
29 And they will come out; those who have done good, into the new life; and those who have done evil, to be judged.
30 Of myself I am unable to do anything: as the voice comes to me so I give a decision: and my decision is right because I have no desire to do what is pleasing to myself, but only what is pleasing to him who sent me.
31 If I gave witness about myself, my witness would not be true.
32 There is another who gives witness about me and I am certain that the witness he gives about me is true.
33 You sent to John and he gave true witness.
34 But I have no need of a man's witness: I only say these things so that you may have salvation.
35 He was a burning and shining light, and for a time you were ready to be happy in his light.
36 But the witness which I have is greater than that of John: the work which the Father has given me to do, the very work which I am now doing, is a witness that the Father has sent me.
37 And the Father himself who sent me has given witness about me. Not one of you has ever given ear to his voice; his form you have not seen.
38 And you have not kept his word in your hearts, because you have not faith in him whom he has sent.
39 You make search in the holy Writings, in the belief that through them you get eternal life; and it is those Writings which give witness about me.
40 And still you have no desire to come to me so that you may have life.
41 I do not take honour from men;
42 But I have knowledge of you that you have no love for God in your hearts.
43 I have come in my Father's name, and your hearts are not open to me. If another comes with no other authority but himself, you will give him your approval.
44 How is it possible for you to have faith while you take honour one from another and have no desire for the honour which comes from the only God?
45 Put out of your minds the thought that I will say things against you to the Father: the one who says things against you is Moses, on whom you put your hopes.
46 If you had belief in Moses you would have belief in me; for his writings are about me.
47 If you have no belief in his writings, how will you have belief in my words?
1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem.
2 Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar.
3 I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade.
4
5 Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
6 Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: »Vill du bliva frisk?»
7 Den sjuke svarade honom: »Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.»
8 Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.»
9 Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det var sabbat den dagen.
10 Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: »Det är sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen.»
11 Men han svarade dem: »Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din säng och gå.'»
12 Då frågade de honom: »Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin säng och gå?»
13 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på platsen. --
14 Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: »Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig.»
15 Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
16 Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten.
17 Men han svarade dem: »Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag.»
18 Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.
19 Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.
20 Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder.
21 Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill.
22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,
23 för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.
24 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet.
25 Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, jag, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande.
26 Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv.
27 Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst
29 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.
30 Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.
31 Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.
32 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
33 I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen,
34 Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta.
35 Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus.
36 Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig.
37 Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,
38 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke.
39 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig.
40 Men I viljen icke komma till mig för att få liv.
41 Jag tager icke emot pris av människor;
42 men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.
43 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
44 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?
45 Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp.
46 Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.
47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?»