1 Then Zophar the Naamathite made answer and said,

2 Are all these words to go unanswered? and is a man seen to be right because he is full of talk?

3 Are your words of pride to make men keep quiet? and are you to make sport, with no one to put you to shame?

4 You may say, My way is clean, and I am free from sin in your eyes.

5 But if only God would take up the word, opening his lips in argument with you;

6 And would make clear to you the secrets of wisdom, and the wonders of his purpose!

7 Are you able to take God's measure, to make discovery of the limits of the Ruler of all?

8 They are higher than heaven; what is there for you to do? deeper than the underworld, and outside your knowledge;

9 Longer in measure than the earth, and wider than the sea.

10 If he goes on his way, shutting a man up and putting him to death, who may make him go back from his purpose?

11 For in his eyes men are as nothing; he sees evil and takes note of it.

12 And so a hollow-minded man will get wisdom, when a young ass of the field gets teaching.

13 But if you put your heart right, stretching out your hands to him;

14 If you put far away the evil of your hands, and let no wrongdoing have a place in your tent;

15 Then truly your face will be lifted up, with no mark of sin, and you will be fixed in your place without fear:

16 For your sorrow will go from your memory, like waters flowing away:

17 And your life will be brighter than day; though it is dark, it will become like the morning.

18 And you will be safe because there is hope; after looking round, you will take your rest in quiet;

19 Sleeping with no fear of danger; and men will be desiring to have grace in your eyes;

20 But the eyes of the evil-doers will be wasting away; their way of flight is gone, and their only hope is the taking of their last breath.

1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

2 Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?

3 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

4 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

5 Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,

6 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

7 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

8 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?

9 Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.

10 När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

11 Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

12 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.

13 Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,

14 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

15 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.

16 Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

17 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

18 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

19 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.