1 Truly, my eye has seen all this, word of it has come to my ear, and I have knowledge of it.

2 The same things are in my mind as in yours; I am equal to you.

3 But I would have talk with the Ruler of all, and my desire is to have an argument with God.

4 But you put a false face on things; all your attempts to put things right are of no value.

5 If only you would keep quiet, it would be a sign of wisdom!

6 Give ear to the argument of my mouth, and take note of the words of my lips.

7 Will you say in God's name what is not right, and put false words into his mouth?

8 Will you have respect for God's person in this cause, and put yourselves forward as his supporters?

9 Will it be good for you to be searched out by him, or have you the thought that he may be guided into error like a man?

10 He will certainly put you right, if you have respect for persons in secret.

11 Will not his glory put you in fear, so that your hearts will be overcome before him?

12 Your wise sayings are only dust, and your strong places are only earth.

13 Keep quiet, and let me say what is in my mind, whatever may come to me.

14 I will take my flesh in my teeth, and put my life in my hand.

15 Truly, he will put an end to me; I have no hope; but I will not give way in argument before him;

16 And that will be my salvation, for an evil-doer would not come before him,

17 Give ear with care to my words, and keep what I say in your minds.

18 See now, I have put my cause in order, and I am certain that I will be seen to be right.

19 Is any one able to take up the argument against me? If so, I would keep quiet and give up my breath.

20 Only two things do not do to me, then I will come before your face:

21 Take your hand far away from me; and let me not be overcome by fear of you.

22 Then at the sound of your voice I will give answer; or let me put forward my cause for you to give me an answer.

23 What is the number of my evil-doings and my sins? give me knowledge of them.

24 Why is your face veiled from me, as if I was numbered among your haters?

25 Will you be hard on a leaf in flight before the wind? will you make a dry stem go more quickly on its way?

26 For you put bitter things on record against me, and send punishment on me for the sins of my early years;

27 And you put chains on my feet, watching all my ways, and making a limit for my steps;

28 Though a man comes to nothing like a bit of dead wood, or like a robe which has become food for the worm.

1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!