1 My spirit is broken, my days are ended, the last resting-place is ready for me.

2 Truly, those who make sport of me are round about me, and my eyes become dark because of their bitter laughing.

3 Be pleased, now, to be responsible for me to yourself; for there is no other who will put his hand in mine.

4 You have kept their hearts from wisdom: for this cause you will not give them honour.

5 As for him who is false to his friend for a reward, light will be cut off from the eyes of his children.

6 He has made me a word of shame to the peoples; I have become a mark for their sport.

7 My eyes have become dark because of my pain, and all my body is wasted to a shade.

8 The upright are surprised at this, and he who has done no wrong is troubled because of the evil-doers.

9 Still the upright keeps on his way, and he who has clean hands gets new strength.

10 But come back, now, all of you, come; and I will not see a wise man among you.

11 My days are past, my purposes are broken off, even the desires of my heart.

12 They are changing night into day; they say, The light is near the dark.

13 If I am waiting for the underworld as my house, if I have made my bed in the dark;

14 If I say to the earth, You are my father; and to the worm, My mother and my sister;

15 Where then is my hope? and who will see my desire?

16 Will they go down with me into the underworld? Will we go down together into the dust?

1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.

2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?

4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.

5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.

6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.

7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.

12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;

14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?

16 Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.