1 \38:39\Do you go after food for the she-lion, or get meat so that the young lions may have enough,

2 \38:40\When they are stretched out in their holes, and are waiting in the brushwood?

3 \38:41\Who gives in the evening the meat he is searching for, when his young ones are crying to God; when the young lions with loud noise go wandering after their food?

4 \39:1\Have you knowledge of the rock-goats? or do you see the roes giving birth to their young?

5 \39:2\Is the number of their months fixed by you? or is the time when they give birth ordered by you?

6 \39:3\They are bent down, they give birth to their young, they let loose the fruit of their body.

7 \39:4\Their young ones are strong, living in the open country; they go out and do not come back again.

8 \39:5\Who has let the ass of the fields go free? or made loose the bands of the loud-voiced beast?

9 \39:6\To whom I have given the waste land for a heritage, and the salt land as a living-place.

10 \39:7\He makes sport of the noise of the town; the voice of the driver does not come to his ears;

11 \39:8\He goes looking for his grass-lands in the mountains, searching out every green thing.

12 \39:9\Will the ox of the mountains be your servant? or is his night's resting-place by your food-store?

13 \39:10\Will he be pulling your plough with cords, turning up the valleys after you?

14 \39:11\Will you put your faith in him, because his strength is great? will you give the fruit of your work into his care?

15 \39:12\Will you be looking for him to come back, and get in your seed to the crushing-floor?

16 \39:13\Is the wing of the ostrich feeble, or is it because she has no feathers,

17 \39:14\That she puts her eggs on the earth, warming them in the dust,

18 \39:15\Without a thought that they may be crushed by the foot, and broken by the beasts of the field?

19 \39:16\She is cruel to her young ones, as if they were not hers; her work is to no purpose; she has no fear.

20 \39:17\For God has taken wisdom from her mind, and given her no measure of knowledge.

21 \39:18\When she is shaking her wings on high, she makes sport of the horse and of him who is seated on him.

22 \39:19\Do you give strength to the horse? is it by your hand that his neck is clothed with power?

23 \39:20\Is it through you that he is shaking like a locust, in the pride of his loud-sounding breath?

24 \39:21\He is stamping with joy in the valley; he makes sport of fear.

25 \39:22\In his strength he goes out against the arms of war, turning not away from the sword.

26 \39:23\The bow is sounding against him; he sees the shining point of spear and arrow.

27 \39:24\Shaking with passion, he is biting the earth; he is not able to keep quiet at the sound of the horn;

28 \39:25\When it comes to his ears he says, Aha! He is smelling the fight from far off, and hearing the thunder of the captains, and the war-cries.

29 \39:26\Is it through your knowledge that the hawk takes his flight, stretching out his wings to the south?

30 \39:27\Or is it by your orders that the eagle goes up, and makes his resting-place on high?

31 \39:28\On the rock is his house, and on the mountain-top his strong place.

32 \39:29\From there he is watching for food; his eye sees it far off.

33 \39:30\His young have blood for their drink, and where the dead bodies are, there is he to be seen.

34 \40:1\...

35 \40:2\Will he who is protesting give teaching to the Ruler of all? Let him who has arguments to put forward against God give an answer.

36 \40:3\And Job said in answer to the Lord,

37 \40:4\Truly, I am of no value; what answer may I give to you? I will put my hand on my mouth.

38 \40:5\I have said once, and even twice, what was in my mind, but I will not do so again.

1 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

2 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

4 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

5 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

6 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

7 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

8 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

9 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

10 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

11 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

12 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

13 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

14 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

15 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

16 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

17 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

18 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

19 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

20 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

21 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

22 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

23 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

24 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

25 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

26 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

27 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

28 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

29 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

30 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

31 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

32 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

33 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom. Job, 40 Kapitlet Herren manar Job ytterligare till ödmjukhet, med hänvisning på sina båda underskapelser Behemot (flodhästen) och Leviatan (krokodilen).

34 Så svarade nu HERREN Job och sade:

35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!

36 Job svarade HERREN och sade:

37 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.

38 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.