1 Then Bildad the Shuhite made answer and said,
2 How long will you say these things, and how long will the words of your mouth be like a strong wind?
3 Does God give wrong decisions? or is the Ruler of all not upright in his judging?
4 If your children have done evil against him, then their punishment is from his hand.
5 If you will make search for God with care, and put your request before the Ruler of all;
6 If you are clean and upright; then he will certainly be moved to take up your cause, and will make clear your righteousness by building up your house again.
7 And though your start was small, your end will be very great.
8 Put the question now to the past generations, and give attention to what has been searched out by their fathers:
9 (For we are but of yesterday, and have no knowledge, because our days on earth are gone like a shade:)
10 Will they not give you teaching, and say words of wisdom to you?
11 Will the river-plant come up in its pride without wet earth? will the grass get tall without water?
12 When it is still green, without being cut down, it becomes dry and dead before any other plant.
13 So is the end of all who do not keep God in mind; and the hope of the evil-doer comes to nothing:
14 Whose support is cut off, and whose hope is no stronger than a spider's thread.
15 He is looking to his family for support, but it is not there; he puts his hope in it, but it comes to nothing.
16 He is full of strength before the sun, and his branches go out over his garden.
17 His roots are twisted round the stones, forcing their way in between them.
18 If he is taken away from his place, then it will say, I have not seen you.
19 Such is the joy of his way, and out of the dust another comes up to take his place.
20 Truly, God will not give up him who is without sin, and will not take evil-doers by the hand.
21 The time will come when your mouth will be full of laughing, and cries of joy will come from your lips.
22 Your haters will be clothed with shame, and the tent of the sinner will not be seen again.
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.