1 As a number of attempts have been made to put together in order an account of those events which took place among us,
2 As they were handed down to us by those who saw them from the first and were preachers of the word,
3 It seemed good to me, having made observation, with great care, of the direction of events in their order, to put the facts in writing for you, most noble Theophilus;
4 So that you might have certain knowledge of those things about which you were given teaching.
5 In the days of Herod, king of Judaea, there was a certain priest, by name Zacharias, of the order of Abijah; and he had a wife of the family of Aaron, and her name was Elisabeth.
6 They were upright in the eyes of God, keeping all the rules and orders of God, and doing no wrong.
7 And they were without children, because Elisabeth had never given birth, and they were at that time very old.
8 Now it came about that in his turn he was acting as priest before God,
9 And as was the way of the priests, he had to go into the Temple to see to the burning of perfumes.
10 And all the people were offering prayers outside, at the time of the burning of perfumes.
11 And he saw an angel of the Lord in his place on the right side of the altar.
12 And Zacharias was troubled when he saw him, and fear came on him.
13 But the angel said, Have no fear, Zacharias, for your prayer has come to the ears of God, and your wife Elisabeth will have a son, and his name will be John.
14 And you will be glad and have great delight; and numbers of people will have joy at his birth.
15 For he will be great in the eyes of the Lord; he will not take wine or strong drink; and he will be full of the Spirit of God from his birth.
16 And through him great numbers of the children of Israel will be turned to the Lord their God.
17 And he will go before his face in the spirit and power of Elijah, turning the hearts of fathers to their children, and wrongdoers to the way of righteousness; to make ready a people whose hearts have been turned to the Lord.
18 And Zacharias said to the angel, How may I be certain of this? For I am an old man, and my wife is far on in years.
19 And the angel, answering, said, I am Gabriel, whose place is before God; I have been sent to say these words to you and to give you this good news.
20 Now, see, you will be without voice or language till the day when these things come about, because you had not faith in my words, which will have effect at the right time.
21 And the people were waiting for Zacharias and were surprised because he was in the Temple for such a long time.
22 And when he came out he was not able to say anything, and they saw that he had seen a vision in the Temple; and he was making signs to them without words.
23 And when the days of his work in the Temple were ended, he went back to his house.
24 After that time, Elisabeth, being certain that she was to become a mother, kept herself from men's eyes for five months, saying,
25 The Lord has done this to me, for his eyes were on me, to take away my shame in the eyes of men.
26 Now in the sixth month the angel Gabriel was sent from God to a town in Galilee, named Nazareth,
27 To a virgin who was to be married to a man named Joseph, of the family of David; and the name of the virgin was Mary.
28 And the angel came in to her and said, Peace be with you, to whom special grace has been given; the Lord is with you.
29 But she was greatly troubled at his words, and said to herself, What may be the purpose of these words?
30 And the angel said to her, Have no fear, Mary, for you have God's approval.
31 And see, you will give birth to a son, and his name will be Jesus.
32 He will be great, and will be named the Son of the Most High: and the Lord God will give him the kingdom of David, his father:
33 He will have rule over the house of Jacob for ever, and of his kingdom there will be no end.
34 And Mary said to the angel, How may this be, because I have had no knowledge of a man?
35 And the angel in answer said to her, The Holy Spirit will come on you, and the power of the Most High will come to rest on you, and so that which will come to birth will be named holy, Son of God.
36 Even now Elisabeth, who is of your family, is to be a mother, though she is old: and this is the sixth month with her who was without children.
37 For there is nothing which God is not able to do.
38 And Mary said: I am the servant of the Lord; may it be to me as you say. And the angel went away.
39 Then Mary got up and went quickly into the high lands, to a town of Judah;
40 And went into the house of Zacharias and took Elisabeth in her arms.
41 And when the voice of Mary came to the ears of Elisabeth, the baby made a sudden move inside her; then Elisabeth was full of the Holy Spirit,
42 And she said with a loud voice: May blessing be on you among women, and a blessing on the child of your body.
43 How is it that the mother of my Lord comes to me?
44 For, truly, when the sound of your voice came to my ears, the baby in my body made a sudden move for joy.
45 Happy will she be who had faith that the things which the Lord has said to her will be done.
46 And Mary said: My soul gives glory to God;
47 My spirit is glad in God my Saviour.
48 For he has had pity on his servant, though she is poor and lowly placed: and from this hour will all generations give witness to the blessing which has come to me.
49 For he who is strong has done great things for me; and holy is his name.
50 His mercy is for all generations in whom is the fear of him.
51 With his arm he has done acts of power; he has put to flight those who have pride in their hearts.
52 He has put down kings from their seats, lifting up on high the men of low degree.
53 Those who had no food he made full of good things; the men of wealth he sent away with nothing in their hands;
54 His help he has given to Israel, his servant, so that he might keep in mind his mercy to Abraham and his seed for ever,
55 As he gave his word to our fathers.
56 And Mary was with her for about three months and then went back to her house.
57 Now it was time for Elisabeth to give birth, and she had a son.
58 And it came to the ears of her neighbours and relations that the Lord had been very good to her, and they took part in her joy.
59 And on the eighth day they came to see to the circumcision of the child, and they would have given him the name of Zacharias, his father's name;
60 But his mother made answer and said, No, his name is John.
61 And they said, Not one of your relations has that name.
62 And they made signs to his father, to say what name was to be given to him.
63 And he sent for writing materials and put down: His name is John; and they were all surprised.
64 And straight away his mouth was open and his tongue was free and he gave praise to God.
65 And fear came on all those who were living round about them: and there was much talk about all these things in all the hill-country of Judaea.
66 And all who had word of them kept them in their minds and said, What will this child be? For the hand of the Lord was with him.
67 And his father, Zacharias, was full of the Holy Spirit, and with the voice of a prophet said these words:
68 Praise be to the Lord, the God of Israel, for he has come to his people and made them free,
69 Lifting up a horn of salvation for us in the house of his servant David,
70 (As he said, by the mouth of his holy prophets, from the earliest times,)
71 Salvation from those who are against us, and from the hands of those who have hate for us;
72 To do acts of mercy to our fathers and to keep in mind his holy word,
73 The oath which he made to Abraham, our father,
74 That we, being made free from the fear of those who are against us, might give him worship,
75 In righteousness and holy living before him all our days.
76 And you, child, will be named the prophet of the Most High: you will go before the face of the Lord, to make ready his ways;
77 To give knowledge of salvation to his people, through the forgiveness of sins,
78 Because of the loving mercies of our God, by which the dawn from heaven has come to us,
79 To give light to those in dark places, and in the shade of death, so that our feet may be guided into the way of peace.
80 And the child became tall, and strong in spirit; and he was living in the waste land till the day when he came before the eyes of Israel.
1 Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
2 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
3 så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
4 så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
5 På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
6 De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
7 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
8 Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
9 hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
10 Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
12 Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.
13 Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
14 Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.
15 Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
17 Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»
18 Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»
19 Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
20 Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»
21 Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;
22 och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.
23 Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.
24 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;
25 och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»
26 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
28 Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»
29 Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
30 Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»
34 Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»
35 Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
36 Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
37 Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»
38 Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.
39 En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
40 Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
41 När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
42 och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
43 Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
44 Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
45 Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»
46 Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,
47 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
48 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
49 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
50 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
52 Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
53 hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
54 Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
55 mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.»
56 Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.
57 Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
58 Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
59 Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
60 Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»
61 Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»
62 Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
63 Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.
64 Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
65 Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
66 Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.
67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
68 »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
69 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
70 såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.
71 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
72 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
73 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
74 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
75 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
76 Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
77 till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
78 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
79 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»
80 Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.