1 And it came about that when he went into the house of one of the chief Pharisees on the Sabbath, to have a meal, they were watching him.
2 And a certain man was there who had a disease.
3 And Jesus, answering, said to the scribes and Pharisees, Is it right to make people well on the Sabbath or not?
4 But they said nothing. And he made him well and sent him away.
5 And he said to them, Which of you, whose ox or ass has got into a water-hole, will not straight away get him out on the Sabbath?
6 And they had no answer to that question.
7 And he gave teaching in the form of a story to the guests who came to the feast, when he saw how they took the best seats; saying to them,
8 When you get a request to come to a feast, do not take the best seat, for a more important man than you may be coming,
9 And then the giver of the feast will come to you and say, Give your place to this man; and you, with shame, will have to take the lowest seat.
10 But when you come, go and take the lowest seat, so that when the giver of the feast comes, he may say to you, Friend, come up higher; and then you will have honour in the eyes of all the others who are there.
11 For every man who gives himself a high place will be put down, but he who takes a low place will be lifted up.
12 And he said to the master of the house, When you give a feast, do not send for your friends and your brothers and your family or your neighbours who have wealth, for they may give a feast for you, and so you will get a reward.
13 But when you give a feast, send for the poor and the blind and those who are broken in body:
14 And you will have a blessing, because they will not be able to give you any payment, and you will get your reward when the upright come back from the dead.
15 And, hearing these words, one of those who were at table with him said to him, Happy is the man who will be a guest in the kingdom of God.
16 And he said to them, A certain man gave a great feast, and sent word of it to a number of people.
17 And when the time had come, he sent his servants to say to them, Come, for all things are now ready.
18 And they all gave reasons why they were not able to come. The first said to him, I have got a new field, and it is necessary for me to go and see it: I am full of regret that I am unable to come.
19 And another said, I have got some cattle, and I am going to make a test of them: I am full of regret that I am unable to come.
20 And another said, I have been married, and so I am not able to come.
21 And the servant came back and gave his master an account of these things. Then the master of the house was angry and said to the servant, Go out quickly into the streets of the town and get the poor, the blind, and those who are broken in body.
22 And the servant said, Lord, your orders have been done, and still there is room.
23 And the lord said to the servant, Go out into the roads and the fields, and make them come in, so that my house may be full.
24 For I say to you that not one of those who were requested to come will have a taste of my feast.
25 Now a great number of people went with him.
26 And turning round, he said to them, If any man comes to me, and has not hate for his father and mother and wife and children and brothers and sisters, and even for his life, he may not be my disciple.
27 Whoever does not take up his cross and come after me may not be my disciple.
28 For which of you, desiring to put up a tower, does not first give much thought to the price, if he will have enough to make it complete?
29 For fear that if he makes a start and is not able to go on with it to the end, all who see it will be laughing at him,
30 And saying, This man made a start at building and is not able to make it complete.
31 Or what king, going to war with another king, will not first take thought if he will be strong enough, with ten thousand men, to keep off him who comes against him with twenty thousand?
32 Or while the other is still a great distance away, he sends representatives requesting conditions of peace.
33 And so whoever is not ready to give up all he has may not be my disciple.
34 For salt is good, but if the taste goes from it, of what use is it?
35 It is no good for the land or for the place of waste; no one has a use for it. He who has ears, let him give ear.
1 När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom,
2 att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.
3 Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?»
4 Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå.
5 Sedan sade han till dem: »Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?»
6 Och de förmådde icke svara något härpå.
7 Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem:
8 »När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du,
9 och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen.
10 Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.' Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.
11 Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
12 Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning.
13 Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.
14 Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.»
15 Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: »Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!»
16 Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många.
17 Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.'
18 Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'
19 En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'
20 Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.'
21 Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.'
22 Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.'
23 Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt.
24 Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.'»
25 Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem:
26 »Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.
27 Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge.
28 Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt?
29 Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom
30 och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.'
31 Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen?
32 Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred.
33 Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. --
34 Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?
35 Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.»