1 Now it came about in those days that an order went out from Caesar Augustus that there was to be a numbering of all the world.
2 This was the first numbering, which was made when Quirinius was ruler of Syria.
3 And all men went to be numbered, everyone to his town.
4 And Joseph went up from Galilee, out of the town of Nazareth, into Judaea, to Beth-lehem, the town of David, because he was of the house and family of David,
5 To be put on the list with Mary, his future wife, who was about to become a mother.
6 And while they were there, the time came for her to give birth.
7 And she had her first son; and folding him in linen, she put him to rest in the place where the cattle had their food, because there was no room for them in the house.
8 And in the same country there were keepers of sheep in the fields, watching over their flock by night.
9 And an angel of the Lord came to them, and the glory of the Lord was shining round about them: and fear came on them.
10 And the angel said, Have no fear; for truly, I give you good news of great joy which will be for all the people:
11 For on this day, in the town of David, a Saviour has come to birth, who is Christ the Lord.
12 And this is the sign to you: you will see a young child folded in linen, in the place where the cattle have their food.
13 And suddenly there was with the angel a great band of spirits from heaven, giving praise to God, and saying,
14 Glory to God in the highest, and on the earth peace among men with whom he is well pleased.
15 And when the angels had gone away from them into heaven, the keepers of the sheep said to one another, Let us go now to Beth-lehem, and see this thing which has come about, which the Lord has made clear to us.
16 And they came quickly, and saw Mary and Joseph, and the child in the place where the cattle had their food.
17 And when they saw it, they gave them an account of the things which had been said to them about the child.
18 And all those to whose ears it came were full of wonder at the things said by the keepers of the sheep.
19 But Mary kept all these words in her heart, and gave much thought to them.
20 Then the keepers of the sheep went back, giving glory and praise to God for all the things which had come to their ears and which they had seen, as it had been said to them.
21 And when, after eight days, the time came for his circumcision, he was named Jesus, the name which the angel had given to him before his birth.
22 And when the necessary days for making them clean by the law of Moses had come to an end, they took him to Jerusalem to give him to the Lord
23 (As it says in the law of the Lord, Every mother's first male child is to be holy to the Lord),
24 And to make an offering, as it is ordered in the law of the Lord, of two doves or other young birds.
25 And there was then in Jerusalem a man whose name was Simeon; and he was an upright man, fearing God and waiting for the comfort of Israel: and the Holy Spirit was on him.
26 And he had knowledge, through the Holy Spirit, that he would not see death till he had seen the Lord's Christ.
27 And full of the Spirit he came into the Temple; and when the father and mother came in with the child Jesus, to do with him what was ordered by the law,
28 Then he took him in his arms and gave praise to God and said,
29 Now you are letting your servant go in peace, O Lord, as you have said;
30 For my eyes have seen your salvation,
31 Which you have made ready before the face of all nations;
32 A light of revelation to the Gentiles, and the glory of your people Israel.
33 And his father and mother were full of wonder at the things which were said about him.
34 And Simeon gave them his blessing and said to Mary, his mother, See, this child will be the cause of the downfall and the lifting up of great numbers of people in Israel, and he will be a sign against which hard words will be said;
35 (And a sword will go through your heart;) so that the secret thoughts of men may come to light.
36 And there was one, Anna, a woman prophet, the daughter of Phanuel, of the family of Asher (she was very old, and after seven years of married life
37 She had been a widow for eighty-four years); she was in the Temple at all times, worshipping with prayers and going without food, night and day.
38 And coming up at that time, she gave praise to God, talking of him to all those who were waiting for the freeing of Jerusalem.
39 And when they had done all the things which were ordered by the law of the Lord, they went back to Galilee, to Nazareth, the town where they were living.
40 And the child became tall and strong and full of wisdom, and the grace of God was on him.
41 And every year his father and mother went to Jerusalem at the feast of the Passover.
42 And when he was twelve years old, they went up, as their way was, to the feast;
43 And when the days of the feast came to an end and they were going back, the boy Jesus was still in Jerusalem, but they had no knowledge of it:
44 And in the belief that he was with some of their number, they went a day's journey; and after looking for him among their relations and friends,
45 And seeing that he was not there, they went back to Jerusalem, to make search for him.
46 And after three days they came across him in the Temple, seated among the wise men, giving ear to their words and putting questions to them.
47 And all to whose ears it came were full of wonder at his knowledge and the answers which he gave.
48 And when they saw him they were surprised, and his mother said to him, Son, why have you done this to us? see, your father and I have been looking for you with sorrow.
49 And he said to them, Why were you looking for me? was it not clear to you that my right place was in my Father's house?
50 And his words seemed strange to them.
51 And he went down with them and came to Nazareth; and did as he was ordered: and his mother kept all these words in her heart.
52 And Jesus was increasing in wisdom and in years, and in grace before God and men.
1 Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.
3 Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.
4 Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,
5 för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.
6 Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.
7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
8 I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.
9 Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.
10 Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.
11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.
12 Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»
13 I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:
14 »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»
15 När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»
16 Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.
17 Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.
18 Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
19 Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.
21 När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.
22 Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,
23 enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,
24 så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.
25 I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.
26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.
27 Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,
28 då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
29 »Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,
30 ty mina ögon hava sett din frälsning,
31 vilken du har berett till att skådas av alla folk:
32 ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»
33 Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.
34 Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.
35 Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»
36 Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,
37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.
38 Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.
39 Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
40 Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.
41 Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.
42 När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.
43 Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.
44 De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.
45 När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.
46 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;
47 och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.
48 När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»
49 Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»
50 Men de förstodo icke det som han talade till dem.
51 Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.
52 Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.