Lucas 7 - Bíblia Online

After he had come to the end of all his words in the hearing of the people, he went into Capernaum. 
And a certain captain had a servant who was very dear to him; this servant was ill and near to death. 
And when news of Jesus came to his ears, he sent to him rulers of the Jews, requesting that he would come and make his servant well. 
And they, when they came to Jesus, made their request warmly, saying, 
It is right for you to do this for him, because he is a friend to our nation, and himself has put up a Synagogue for us. 
And Jesus went with them. And when he was not far from the house, the man sent friends to him, saying, Lord, do not give yourself trouble: for I am not important enough for you to come into my house: 
And I had the feeling that I was not even good enough to come to you: but say the word only, and my servant will be well. 
For I, myself, am a man under authority, having men under me; and I say to this one, Go, and he goes; and to another, Come, and he comes; and to my servant, Do this, and he does it. 
And when these things were said to Jesus, he was surprised, and, turning to the mass of people coming after him, said, I have not seen such great faith, no, not in Israel. 
And when those who were sent came back to the house they saw that the servant was well. 
And it came about, after a little time, that he went to a town named Nain; and his disciples went with him, and a great number of people. 
Now when he came near the door of the town, a dead man was being taken out, the only son of his mother, who was a widow: and a great number of people from the town were with her. 
And when the Lord saw her, he had pity on her and said to her, Be not sad. 
And he came near, and put his hand on the stretcher where the dead man was: and those who were moving it came to a stop. And he said, Young man, I say to you, Get up. 
And the dead man got up, and words came from his lips. And he gave him to his mother. 
And fear came on all, and they gave praise to God, saying, A great prophet is among us: and, God has given thought to his people. 
And this story about him went through all Judaea and the places round about. 
And the disciples of John gave him an account of all these things. 
Then John sent two of his disciples to the Lord, saying, Are you he who is to come, or are we waiting for another? 
And when the men came to him they said, John the Baptist has sent us to you, saying, Are you he who is to come, or are we waiting for another? 
At that time, he made a number of people free from their diseases and their pains, and from evil spirits; and to others who were blind he gave back the use of their eyes. 
And answering them he said, Go back and give news to John of what you have seen, and the things which have come to your ears; the blind now see, those who had no power in their legs are walking, lepers are made clean, those who had no hearing now have their ears open, dead men come to life again, and the poor have the good news given to them. 
And a blessing will be on him who has no doubts about me. 
And when the men who were sent by John had gone away, he said to the people, about John, What did you go out into the waste land to see? a tall stem moving in the wind? 
But what did you go out to see? a man in soft clothing? See now, those who have beautiful clothing and delicate food are in kings' houses. 
But what did you go out to see? a prophet? Yes, I say to you, and more than a prophet. 
This is he of whom it has been said, See, I send my servant before your face, who will make ready your way before you. 
I say to you, Among all the sons of women, not one is greater than John: but he who is least in the kingdom of God is greater than he. 
(And all the people, and the tax-farmers, to whom John had given baptism, when they had knowledge of these things, gave glory to God. 
But the Pharisees and the teachers of the law were against the purpose of God for themselves, not having had his baptism.) 
What comparison am I to make of the men of this generation? what are they like? 
They are like children who are seated in the market-place, crying out to one another, and saying, We made music for you, but you did not take part in the dance; we gave cries of sorrow, but you were not sad. 
For John the Baptist came, taking no food or drink, and you say, He has an evil spirit. 
The Son of man came feasting, and you say, Here is a lover of food and wine, a friend of tax-farmers and sinners. 
But wisdom is judged to be right by all her children. 
And one of the Pharisees made a request that he would take a meal with him. And he went into the Pharisee's house and took his seat at the table. 
And there was a woman in the town who was a sinner; and when she had news that he was a guest in the Pharisee's house, she took a bottle of perfume, 
And went in and took her place at the back of him, near his feet, weeping, so that his feet were washed with the drops from her eyes, and with her hair she made them dry, and kissing his feet she put the perfume on them. 
Now when the Pharisee in whose house he was saw it, he said to himself, This man, if he was a prophet, would be conscious what sort of woman this is who has put her hands on him, that she is a sinner. 
And Jesus, answering, said, Simon, I have something to say to you. And he said, Master, say on. 
And he said, Two men were in debt to a certain man of business: one had a debt of five hundred pence, and the other of fifty. 
When they were unable to make payment, he made the two of them free of their debts. Which of them, now, will have the greater love for him? 
Simon, in answer, said, It seems he whose debt was greater. And he said, Your decision is right. 
And turning to the woman he said to Simon, You see this woman? I came into your house; you did not give me water for my feet: but she has been washing my feet with the drops from her eyes, and drying them with her hair. 
You did not give me a kiss: but she, from the time when I came in, has gone on kissing my feet. 
You put no oil on my head: but she has put perfume on my feet. 
And so I say to you, She will have forgiveness for her sins which are great in number, because of her great love: but he who has small need of forgiveness gives little love. 
And he said to her, You have forgiveness for your sins. 
And those who were seated at table with him said to themselves, Who is this who even gives forgiveness of sins? 
And he said to the woman, By your faith you have salvation; go in peace. 

När han nu hade talat allt detta till slut inför folket, gick han in i Kapernaum. 
Men där var en hövitsman som hade en tjänare, vilken låg sjuk och var nära döden; och denne var högt skattad av honom. 
Då han nu fick höra om Jesus, sände han till honom några av judarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare. 
När dessa kommo till Jesus, bådo de honom enträget och sade: »Han är värd att du gör honom detta, 
ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggt synagogan åt oss.» 
Då gick Jesus med dem. Men när han icke var långt ifrån hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga till honom: »Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att du går in under mitt tak. 
Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma till dig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk. 
Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.» 
När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: »Jag säger eder: Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.» 
Och de som hade blivit utsända gingo hem igen och funno tjänaren vara frisk. 
Därefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans lärjungar och mycket folk. 
Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och han var sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska stor hop folk ifrån staden gick med henne. 
När Herren fick se henne, ömkade han sig över henne och sade till henne: »Gråt icke.» 
Och han gick fram och rörde vid båren, och de som buro stannade. Och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stå upp.» 
Då satte sig den döde upp och begynte tala. Och han gav honom åt hans moder. 
Och alla betogos av häpnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppstått ibland oss» och: »Gud har sett till sitt folk.» 
Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring. 
Och allt detta fick Johannes höra berättas av sina lärjungar. 
Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar och sände dem till Herren med denna fråga: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?» 
När mannen kommo fram till honom, sade de: »Johannes döparen har sänt oss till dig och låter fråga: 'Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?'» 
Just då höll Jesus på med att bota många som ledo av sjukdomar och plågor, eller som voro besatta av onda andar, och åt många blinda gav han deras syn. 
Och han svarade och sade till männen: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I haven sett och hört: blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'. 
Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.» 
När sedan Johannes' sändebud hade gått sin väg, begynte han tala till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden? 
Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära präktiga kläder och leva i kräslighet, dem finnen I ju i konungapalatsen. 
Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han. 
Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.' 
Jag säger eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen varit större än Johannes; men den som är minst i Guds rike är likväl större än han. 
Så gav ock allt folket som hörde honom Gud rätt, jämväl publikanerna, och läto döpa sig med Johannes' dop. 
Men fariséerna och de lagkloke föraktade Guds rådslut i fråga om dem själva och läto icke döpa sig av honom. 
Vad skall jag då likna detta släktes människor vid? Ja, vad äro de lika? 
De äro lika barn som sitta på torget och ropa till varandra och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke gråtit.' 
Ty Johannes döparen har kommit, och han äter icke bröd och dricker ej heller vin, och så sägen I: 'Han är besatt av en ond ande.' 
Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och nu sägen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!' 
Men Visheten har fått rätt av alla sina barn.» 
Och en farisé inbjöd honom till en måltid hos sig; och han gick in i fariséens hus och lade sig till bords. 
Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med smörjelse 
och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med smörjelsen. 
Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vid sig själv: »Vore denne en profet, så skulle han känna till, vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; han skulle då veta att hon är en synderska.» 
Då tog Jesus till orda och sade till honom: »Simon, jag har något att säga dig.» Han svarade: »Mästare, säg det. 
»En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio. 
Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?» 
Simon svarade och sade: »Jag menar den åt vilken han efterskänkte mest.» Då sade han till honom: »Rätt dömde du» 
Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: »Ser du denna kvinna? När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 
Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jag kom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter. 
Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med smörjelse. 
Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henne förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får litet förlåtet, han älskar ock litet.» 
Sedan sade han till henne: »Dina synder äro dig förlåtna.» 
Då begynte de som voro bordsgäster jämte honom att säga vid sig själva: »Vem är denne, som till och med förlåter synder?» 
Men han sade till kvinnan: »Din tro har frälst dig. Gå i frid.» 

Lucas 8

Veja também

Como lidar com conflitos como um líder cristão?

Versículos para trazer paz