1 Keep in mind, O Lord, what has come to us: take note and see our shame.

2 Our heritage is given up to men of strange lands, our houses to those who are not our countrymen.

3 We are children without fathers, our mothers are like widows.

4 We give money for a drink of water, we get our wood for a price.

5 Our attackers are on our necks: overcome with weariness, we have no rest.

6 We have given our hands to the Egyptians and to the Assyrians so that we might have enough bread.

7 Our fathers were sinners and are dead; and the weight of their evil-doing is on us.

8 Servants are ruling over us, and there is no one to make us free from their hands.

9 We put our lives in danger to get our bread, because of the sword of the waste land.

10 Our skin is heated like an oven because of our burning heat from need of food.

11 They took by force the women in Zion, the virgins in the towns of Judah.

12 Their hands put princes to death by hanging: the faces of old men were not honoured.

13 The young men were crushing the grain, and the boys were falling under the wood.

14 The old men are no longer seated in the doorway, and the music of the young men has come to an end.

15 The joy of our hearts is ended; our dancing is changed into sorrow.

16 The crown has been taken from our head: sorrow is ours, for we are sinners.

17 Because of this our hearts are feeble; for these things our eyes are dark;

18 Because of the mountain of Zion which is a waste; jackals go over it.

19 You, O Lord, are seated as King for ever; the seat of your power is eternal.

20 Why have we gone from your memory for ever? why have you been turned away from us for so long?

21 Make us come back to you, O Lord, and let us be turned; make our days new again as in the past.

22 But you have quite given us up; you are full of wrath against us.

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?