1 And when they came near to Jerusalem, to Beth-phage and Bethany, at the Mountain of Olives, he sent two of his disciples,
2 And said to them, Go into the little town opposite: and when you come to it, you will see a young ass with a cord round his neck, on which no man has ever been seated; let him loose, and come back with him.
3 And if anyone says to you, Why are you doing this? say, The Lord has need of him and will send him back straight away.
4 And they went away and saw a young ass by the door outside in the open street; and they were getting him loose.
5 And some of those who were there said to them, What are you doing, taking the ass?
6 And they said to them the words which Jesus had said; and they let them go.
7 And they took the young ass to Jesus, and put their clothing on him, and he got on his back.
8 And a great number put down their clothing in the way; and others put down branches which they had taken from the fields.
9 And those who went in front, and those who came after, were crying, Glory: A blessing on him who comes in the name of the Lord:
10 A blessing on the coming kingdom of our father David: Glory in the highest.
11 And he went into Jerusalem into the Temple; and after looking round about on all things, it being now evening, he went out to Bethany with the twelve.
12 And on the day after, when they had come out from Bethany, he was in need of food.
13 And seeing a fig-tree in the distance with leaves, he went to see if by chance it had anything on it: and when he came to it, he saw nothing but leaves, for it was not the time for the fruit.
14 And he said to it, Let no man take fruit from you for ever. And his disciples took note of his words.
15 And they came to Jerusalem; and he went into the Temple, and sent out those who were trading there, overturning the tables of the money-changers and the seats of those who were offering doves for money;
16 And he would not let any man take a vessel through the Temple.
17 And he gave them teaching, and said to them, Is it not in the Writings, My house is to be named a house of prayer for all the nations? but you have made it a hole of thieves.
18 And it came to the ears of the chief priests and scribes, and they took thought how they might put him to death; being in fear of him, because all the people were full of wonder at his teaching.
19 And every evening he went out of the town.
20 And when they were going by in the morning, they saw the fig-tree dead from the roots.
21 And Peter, having a memory of it, said to him, Master, see, the tree which was cursed by you is dead.
22 And Jesus, answering, said to them, Have God's faith.
23 Truly I say to you, Whoever says to this mountain, Be taken up and be put into the sea; and has no doubt in his heart, but has faith that what he says will come about, he will have his desire.
24 For this reason I say to you, Whatever you make a request for in prayer, have faith that it has been given to you, and you will have it.
25 And whenever you make a prayer, let there be forgiveness in your hearts, if you have anything against anyone; so that you may have forgiveness for your sins from your Father who is in heaven.
26 []
27 And they came again to Jerusalem: and while he was walking in the Temple, there came to him the chief priests and the scribes and those in authority:
28 And they said to him, By what authority do you do these things? or who gave you authority to do these things?
29 And Jesus said to them, I will put to you one question; give me an answer, and I will say by what authority I do these things.
30 The baptism of John, was it from heaven or from men? give me an answer.
31 And they gave thought to it among themselves, saying, If we say, From heaven; he will say, Why then did you not have faith in him?
32 But if we say, From men--they were in fear of the people, because all took John to be truly a prophet.
33 And they said in answer to Jesus, We have no idea. And Jesus said to them, And I will not say to you by what authority I do these things.
1 När de nu nalkades Jerusalem och voro nära Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han åstad två av sina lärjungar
2 och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I, strax då I kommen ditin, finna en åsnefåle stå där bunden, som ännu ingen människa har suttit på; lösen den och fören den hit.
3 Och om någon frågar eder varför I gören detta, så skolen I svara: 'Herren behöver den, men han skall strax sända den tillbaka hit.»
4 Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den.
5 Och några som stodo där bredvid sade till dem: »Vad gören I? Varför lösen I fålen?»
6 Men de svarade dem såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara.
7 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den.
8 Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra åter skuro av kvistar och löv på fälten och strödde på vägen.
9 Och de som gingo före och de som följde efter ropade: »Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.
10 Välsignat vare vår fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i höjden!»
11 Så drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och när han hade sett sig omkring överallt och det redan var sent på dagen, gick han med de tolv ut till Betania.
12 När de dagen därefter voro på väg tillbaka från Betania, blev han hungrig.
13 Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som hade löv, gick han dit för att se om han till äventyrs skulle finna något därpå; men när han kom fram till det, fann han intet annat än löv, det var icke då fikonens tid.
14 Då talade han och sade till trädet: »Aldrig någonsin mer äte någon frukt av dig.» Och hans lärjungar hörde detta.
15 När de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde och köpte i helgedomen. Och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten;
16 han tillstadde icke heller att man bar någonting genom helgedomen.
17 Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»
18 Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, sökte de efter tillfälle att förgöra honom; ty de fruktade för honom, eftersom allt folket häpnade över hans undervisning.
19 När det blev afton, begåvo de sig ut ur staden.
20 Men då de nu på morgonen åter gingo där fram, fingo de se fikonträdet vara förtorkat ända från roten.
21 Då kom Petrus ihåg vad som hade skett och sade till honom: »Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade är förtorkat.»
22 Jesus svarade och sade till dem: »Haven tro på Gud.
23 Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.
24 Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så.
25 Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser.»
26
27 Så kommo de åter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo översteprästerna och de skriftlärde och de äldste fram till honom;
28 och de sade till honom: »Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig myndighet att göra detta?»
29 Jesus svarade dem: »Jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta.
30 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor? Svaren mig härpå.»
31 Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
32 Eller skola vi svara: 'Från människor'?» -- det vågade de icke av fruktan för folket, ty alla höllo före att Johannes verkligen var en profet.
33 De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»