1 At that time news of Jesus came to Herod the king;
2 And he said to his servants, This is John the Baptist; he has come back from the dead, and so these powers are working in him.
3 For Herod had taken John and put him in prison because of Herodias, his brother Philip's wife.
4 Because John had said to him, It is not right for you to have her.
5 And he would have put him to death, but for his fear of the people, because in their eyes John was a prophet.
6 But when Herod's birthday came, the daughter of Herodias was dancing before them, and Herod was pleased with her.
7 So he gave her his word with an oath to let her have whatever she might make request for.
8 And she, at her mother's suggestion, said, Give me here on a plate the head of John the Baptist.
9 And the king was sad; but because of his oaths and because of his guests, he gave the order for it to be given to her;
10 And he sent and had John's head cut off in the prison.
11 And his head was put on a plate and given to the girl; and she took it to her mother.
12 And his disciples came, and took up his body and put it in the earth; and they went and gave Jesus news of what had taken place.
13 Now when it came to the ears of Jesus, he went away from there in a boat, to a waste place by himself: and the people hearing of it, went after him on foot from the towns.
14 And he came out and saw a great number of people and he had pity on them, and made well those of them who were ill.
15 And when evening had come, the disciples came to him, saying, This place is waste land, and the time is now past; send the people away so that they may go into the towns and get themselves food.
16 But Jesus said to them, There is no need for them to go away; give them food yourselves.
17 And they say to him, We have here but five cakes of bread and two fishes.
18 And he said, Give them to me.
19 And he gave orders for the people to be seated on the grass; and he took the five cakes of bread and the two fishes and, looking up to heaven, he said words of blessing, and made division of the food, and gave it to the disciples, and the disciples gave it to the people.
20 And they all took of the food and had enough: and they took up twelve baskets full of broken bits which were not used.
21 And those who had food were about five thousand men, in addition to women and children.
22 And straight away he made the disciples get into the boat and go before him to the other side, till he had sent the people away.
23 And after he had sent the people away, he went up into the mountain by himself for prayer: and when evening was come, he was there by himself.
24 But the boat was now in the middle of the sea, and was troubled by the waves: for the wind was against them.
25 And in the fourth watch of the night he came to them, walking on the sea.
26 And when they saw him walking on the sea, they were troubled, saying, It is a spirit; and they gave cries of fear.
27 But straight away Jesus said to them, Take heart; it is I, have no fear.
28 And Peter, answering, said to him, Lord, if it is you, give me the order to come to you on the water.
29 And he said, Come. And Peter got out of the boat, and walking on the water, went to Jesus.
30 But when he saw the wind he was in fear and, starting to go down, he gave a cry, saying, Help, Lord.
31 And straight away Jesus put out his hand and took a grip of him, and said to him, O man of little faith, why were you in doubt?
32 And when they had got into the boat, the wind went down.
33 And those who were in the boat gave him worship, saying, Truly you are the Son of God.
34 And when they had gone across, they came to land at Gennesaret.
35 And when the men of that place had news of him, they sent into all the country round about, and took to him all who were ill,
36 With the request that they might only put their hands on the edge of his robe: and all those who did so were made well.
1 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
2 Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
3 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
4 Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
5 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
6 Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
7 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
8 Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
9 Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
10 och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
11 Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
12 Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
13 Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
14 Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
15 Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»
16 Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»
17 De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»
18 Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
19 Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
20 Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
21 Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
22 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
23 Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
24 Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
25 Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
26 När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
27 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
28 Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»
29 Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
30 Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»
31 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
32 När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
33 Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
34 När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
35 Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
36 Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.