1 Then there came to Jesus from Jerusalem Pharisees and scribes, saying,
2 Why do your disciples go against the teaching of the fathers? for they take food with unwashed hands.
3 And in answer he said to them, Why do you, yourselves, go against the word of God on account of the teaching which has been handed down to you?
4 For God said, Give honour to your father and mother: and, He who says evil of father or mother will be put to death.
5 But you say, If a man says to his father or his mother, That by which you might have had profit from me is given to God;
6 There is no need for him to give honour to his father. And you have made the word of God without effect because of your teaching.
7 You false ones, well did Isaiah say of you,
8 These people give me honour with their lips, but their heart is far from me.
9 But their worship is to no purpose, while they give as their teaching the rules of men.
10 And he got the people together and said to them, Give ear, and let my words be clear to you:
11 Not that which goes into the mouth makes a man unclean, but that which comes out of the mouth.
12 Then the disciples came and said to him, Did you see that the Pharisees were troubled when these words came to their ears?
13 But he said in answer, Every plant which my Father in heaven has not put in the earth, will be taken up by the roots.
14 Let them be: they are blind guides. And if a blind man is guiding a blind man, the two will go falling into a hole together.
15 Then Peter said to him, Make the story clear to us.
16 And he said, Are you, like them, still without wisdom?
17 Do you not see that whatever goes into the mouth goes on into the stomach, and is sent out as waste?
18 But the things which come out of the mouth come from the heart; and they make a man unclean.
19 For out of the heart come evil thoughts, the taking of life, broken faith between the married, unclean desires of the flesh, taking of property, false witness, bitter words:
20 These are the things which make a man unclean; but to take food with unwashed hands does not make a man unclean.
21 And Jesus went away from there into the country of Tyre and Sidon.
22 And a woman of Canaan came out from those parts, crying and saying, Have pity on me, O Lord, Son of David; my daughter is greatly troubled with an unclean spirit.
23 But he gave her no answer. And his disciples came and said to him, Send her away, for she is crying after us.
24 But he made answer and said, I was sent only to the wandering sheep of the house of Israel.
25 But she came and gave him worship, saying, Help, Lord.
26 And he made answer and said, It is not right to take the children's bread and give it to the dogs.
27 But she said, Yes, Lord: but even the dogs take the bits from under their masters' table.
28 Then Jesus, answering, said to her, O woman, great is your faith: let your desire be done. And her daughter was made well from that hour.
29 And Jesus went from there and came to the sea of Galilee; and he went up into the mountain, and took his seat there.
30 And there came to him great numbers of people having with them those who were broken in body, or blind, or without voice, or wounded, or ill in any way, and a number of others; they put them down at his feet and he made them well:
31 So that the people were full of wonder when they saw that those who had no voice were talking, the feeble were made strong, those whose bodies were broken had the power of walking, and the blind were able to see: and they gave glory to the God of Israel.
32 And Jesus got his disciples together and said, I have pity for the people, because they have now been with me three days and have no food: and I will not send them away without food, or they will have no strength for the journey.
33 And the disciples say to him, How may we get enough bread in a waste place, to give food to such a number of people?
34 And Jesus says to them, How much bread have you? And they said, Seven cakes, and some small fishes.
35 Then he gave an order to the people to be seated on the earth,
36 And he took the seven cakes of bread and the fishes; and having given praise, he gave the broken bread to the disciples, and the disciples gave it to the people.
37 And they all took food, and had enough; and they took up of the broken bits, seven baskets full.
38 And there were four thousand men who took food, together with women and children.
39 And when he had sent the people away, he got into the boat, and came into the country of Magadan.
1 Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:
2 »Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»
3 Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?
4 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
5 Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.
6 I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
7 I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
8 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
9 och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
10 Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.
11 Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»
12 Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»
13 Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
14 Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»
15 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»
16 Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?
17 Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?
18 Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.
19 Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
20 Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»
21 Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.
22 Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»
23 Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»
24 Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»
25 Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»
26 Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»
27 Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»
28 Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.
29 Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.
30 Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,
31 så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.
32 Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»
33 Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»
34 Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»
35 Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
36 Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
37 Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
38 Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
39 Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.