1 And Jesus, talking to them again in stories, said:
2 The kingdom of heaven is like a certain king, who made a feast when his son was married,
3 And sent out his servants to get in the guests to the feast: and they would not come.
4 Again he sent out other servants, with orders to say to the guests, See, I have made ready my feast: my oxen and my fat beasts have been put to death, and all things are ready: come to the feast.
5 But they gave no attention, and went about their business, one to his farm, another to his trade:
6 And the rest put violent hands on his servants, and did evil to them, and put them to death.
7 But the king was angry; and he sent his armies, and those who had put his servants to death he gave to destruction, burning down their town with fire.
8 Then he said to his servants, The feast is ready but the guests were not good enough.
9 Go then to the cross-roads, and get all those whom you see to come to the bride-feast.
10 And those servants went out into the streets, and got together all those whom they came across, bad and good: and the feast was full of guests.
11 But when the king came in to see the guests, he saw there a man who had not on a guest's robe;
12 And he says to him, Friend, how came you in here not having a guest's robe? And he had nothing to say.
13 Then the king said to the servants, Put cords round his hands and feet and put him out into the dark; there will be weeping and cries of sorrow.
14 For out of all to whom the good news has come, only a small number will get salvation.
15 Then the Pharisees went and had a meeting to see how they might make use of his words to take him.
16 And they sent to him their disciples, with the Herodians, saying, Master, we see that you are true, and that you are teaching the true way of God, and have no fear of anyone, because you have no respect for a man's position.
17 Give us, then, your opinion of this: Is it right to give tax to Caesar, or not?
18 But Jesus saw their trick and said, Oh false ones, why are you attempting to put me in the wrong?
19 Let me see the tax money. And they gave him a penny.
20 And he said to them, Whose is this image and name on it?
21 They say to him, Caesar's. Then he said to them, Give to Caesar the things which are Caesar's, and to God the things which are God's.
22 And hearing it, they were full of wonder, and went away from him.
23 On the same day there came to him the Sadducees, who say that there is no coming back from the dead: and they put a question to him, saying,
24 Master, Moses said, If a man, at the time of his death, has no children, let his brother take his wife, and get a family for his brother;
25 Now there were among us seven brothers; and the first was married and at his death, having no seed, gave his wife to his brother;
26 In the same way the second and the third, up to the seventh.
27 And last of all the woman came to her end.
28 When they come back from the dead, then, whose wife will she be of the seven? because they all had her.
29 But Jesus said to them in answer, You are in error, not having knowledge of the Writings, or of the power of God.
30 For when they come back from the dead there are no husbands and wives, but they are as the angels in heaven.
31 But about the dead coming back to life, have you no knowledge of what was said to you by God in the Writings:
32 I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob? God is not the God of the dead but of the living.
33 And the people hearing it were surprised at his teaching.
34 But the Pharisees, hearing how the mouths of the Sadducees had been stopped, came together;
35 And one of them, a teacher of the law, put a question to him, testing him, and saying,
36 Master, which is the chief rule in the law?
37 And he said to him, Have love for the Lord your God with all your heart, and with all your soul, and with all your mind.
38 This is the first and greatest rule.
39 And a second like it is this, Have love for your neighbour as for yourself.
40 On these two rules all the law and the prophets are based.
41 Now while the Pharisees were together, Jesus put a question to them, saying,
42 What is your opinion of the Christ? whose son is he? They say to him, The Son of David.
43 He says to them, How then does David in the Spirit give him the name of Lord, saying,
44 The Lord said to my Lord, Be seated at my right hand, till I put under your feet all those who are against you?
45 If David then gives him the name of Lord, how is he his son?
46 And no one was able to give him an answer, and so great was their fear of him, that from that day no one put any more questions to him.
1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27 Sist av alla dog hustrun.
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.