1 And Jesus went out of the Temple, and on the way his disciples came to him, pointing out the buildings of the Temple.
2 But he, answering, said to them, See you not all these things? truly I say to you that here there will not be one stone resting on another, which will not be pulled down.
3 And while he was seated on the Mountain of Olives, the disciples came to him privately, saying, Make clear to us, when will these things be? and what will be the sign of your coming and of the end of the world?
4 And Jesus said to them in answer, Take care that you are not tricked.
5 For people will come in my name, saying, I am the Christ; and a number will be turned from the true way through them.
6 And news will come to you of wars and talk of wars: do not be troubled, for these things have to be; but it is still not the end.
7 For nation will be moved against nation, and kingdom against kingdom, and men will be without food, and the earth will be shaking in different places;
8 But all these things are the first of the troubles.
9 Then they will be cruel to you, and will put you to death: and you will be hated by all nations because of my name.
10 And numbers of people will be turned from the right way, and will give one another up and have hate for one another.
11 And a number of false prophets will come, causing error.
12 And because wrongdoing will be increased, the love of most people will become cold.
13 But he who goes through to the end will get salvation.
14 And this good news of the kingdom will be given through all the world for a witness to all nations; and then the end will come.
15 When, then, you see in the holy place the unclean thing which makes destruction, of which word was given by Daniel the prophet (let this be clear to the reader),
16 Then let those who are in Judaea go in flight to the mountains:
17 Let not him who is on the house-top go down to take anything out of his house:
18 And let not him who is in the field go back to get his coat.
19 But it will be hard for women who are with child and for those with babies at the breast in those days.
20 And say a prayer that your flight may not be in the winter, or on a Sabbath.
21 Because in those days there will be great sorrow, such as there has not been from the start of the world till now, or ever will be.
22 And if those days had not been made short there would have been no salvation for any, but because of the saints those days will be made short.
23 Then if any man says to you, See, here is the Christ, or, Here; do not put faith in him;
24 For there will come up false Christs, and false prophets, who will do great signs and wonders; so that if possible even the saints might be tricked.
25 See, I have made it clear to you before it comes about.
26 If, then, they say to you, See, he is in the waste land; go not out: See, he is in the inner rooms; put no faith in it.
27 Because as in a thunderstorm the bright light coming from the east is seen even in the west; so will be the coming of the Son of man.
28 Wherever the dead body is, there will the eagles come together.
29 But straight away, after the trouble of those days, the sun will be made dark and the moon will not give her light and the stars will come down from heaven and the powers of heaven will be moved:
30 And then the sign of the Son of man will be seen in heaven: and then all the nations of the earth will have sorrow, and they will see the Son of man coming on the clouds of heaven with power and great glory.
31 And he will send out his angels with a great sound of a horn, and they will get his saints together from the four winds, from one end of heaven to the other.
32 Now take an example from the fig-tree: when her branch has become soft and puts out its leaves, you are certain that the summer is near;
33 Even so, when you see all these things, you may be certain that he is near, even at the doors.
34 Truly I say to you, This generation will not come to an end till all these things are complete.
35 Heaven and earth will come to an end, but my words will not come to an end.
36 But of that day and hour no one has knowledge, not even the angels in heaven, or the Son, but the Father only.
37 And as were the days of Noah, so will be the coming of the Son of man.
38 Because as in those days before the overflowing of the waters, they were feasting and taking wives and getting married, till the day when Noah went into the ark,
39 And they had no care till the waters came and took them all away; so will be the coming of the Son of man.
40 Then two men will be in the field; one is taken, and one let go;
41 Two women will be crushing grain; one is taken, and one let go.
42 Be watching, then! for you have no knowledge on what day your Lord will come.
43 But be certain of this, that if the master of the house had had knowledge of the time when the thief was coming, he would have been watching, and would not have let his house be broken into.
44 Be ready then; for at a time which you have no thought of the Son of man will come.
45 Who is the true and wise servant, whom his lord has put over those in his house, to give them their food at the right time?
46 A blessing on that servant, who will be doing so when his lord comes.
47 Truly, I say to you, he will put him over all he has.
48 But if that evil servant says in his heart, My lord is a long time in coming;
49 And is cruel to the other servants, taking his pleasure with those who are overcome with wine;
50 The lord of that servant will come in a day when he is not looking for him, and in an hour of which he has no knowledge,
51 And will have him cut in two, and will give him a part in the fate of the false ones: there will be weeping and cries of sorrow.
1 Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.
2 Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»
3 När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»
4 Då svarade Jesus och sade till dem: »Sen till, att ingen förvillar eder.
5 Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skola förvilla många.
6 Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.
7 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;
8 men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'.
9 Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull.
10 Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre.
11 Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.
12 Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.
13 Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.
14 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.
15 När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats -- den som läser detta, han give akt därpå --
16 då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,
17 och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus,
18 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.
19 Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!
20 Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten.
21 Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.
22 Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.
23 Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke.
24 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.
25 Jag har nu sagt eder det förut.
26 Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke.
27 Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. --
28 Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.
29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.
30 Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet.
31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.
32 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.
33 Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.
34 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
35 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
36 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
37 Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.
38 Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;
39 och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort -- så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.
40 Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.
41 Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.
42 Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.
43 Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.
44 Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.
45 Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid --
46 salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.
47 Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.
48 Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart',
49 och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna,
50 då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det,
51 och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.»