1 Now when it was morning, all the chief priests and those in authority took thought together with the purpose of putting Jesus to death.
2 And they put cords on him and took him away, and gave him up to Pilate, the ruler.
3 Then Judas, who was false to him, seeing that he was to be put to death, in his regret took back the thirty bits of silver to the chief priests and those in authority,
4 Saying, I have done wrong in giving into your hands an upright man. But they said, What is that to us? it is your business.
5 And he put down the silver in the Temple and went out, and put himself to death by hanging.
6 And the chief priests took the silver and said, It is not right to put it in the Temple store for it is the price of blood.
7 And they made a decision to get with the silver the potter's field, as a place for the dead of other countries.
8 For this cause that field was named, The field of blood, to this day.
9 Then came true that which was said by Jeremiah the prophet, And they took the thirty bits of silver, the price of him who was valued by the children of Israel;
10 And they gave them for the potter's field, as I had word from the Lord.
11 And Jesus was before the ruler, who put a question to him, Are you the King of the Jews? And Jesus said to him, You say so.
12 But when the chief priests and those in authority made statements against him, he gave no answer.
13 Then says Pilate to him, Do you give no attention to what their witnesses say against you?
14 And he gave him no answer, not even a word: so that the ruler was greatly surprised.
15 Now at the feast it was the way for the ruler to let free to the people one prisoner, at their selection.
16 And they had then an important prisoner, whose name was Barabbas.
17 So when they came together, Pilate said to them, Whom will you have? Barabbas, or Jesus, who is named Christ?
18 For he saw that for envy they had given him up.
19 And while he was on the judge's seat, his wife sent to him, saying, Have nothing to do with that upright man, for I have had much trouble this day in a dream because of him.
20 Now the chief priests and those in authority got the people to make request for Barabbas, and for Jesus to be put to death.
21 But the ruler made answer and said to them, Which of the two is it your pleasure that I let go free? And they said, Barabbas.
22 Pilate says to them, What, then, am I to do with Jesus, who is named Christ? They all say, Let him be put to death on the cross.
23 And he said, Why, what evil has he done? But they gave loud cries, saying, To the cross with him!
24 So when Pilate saw that he was able to do nothing, but that trouble was working up, he took water and, washing his hands before the people, said, The blood of this upright man is not on my hands: you are responsible.
25 And all the people made answer and said, Let his blood be on us, and on our children.
26 Then he let Barabbas go free: but after having Jesus whipped, he gave him up to be put to death on the cross.
27 Then the ruler's armed men took Jesus into the open square, and got all their band together.
28 And they took off his clothing, and put on him a red robe.
29 And they made a crown of thorns and put it on his head, and put a rod in his right hand, and they went down on their knees before him, and made sport of him, saying, Long life to the King of the Jews.
30 And they put shame on him, and gave him blows on the head with the rod.
31 And when they had made sport of him, they took the robe off him, and put his clothing on him, and took him away to put him on the cross.
32 And while they were coming out, they saw a man of Cyrene, Simon by name, and they made him go with them, so that he might take up his cross.
33 And when they came to the place named Golgotha, that is to say, Dead Man's Head,
34 They gave him wine mixed with bitter drink: and after tasting it, he took no more.
35 And when they had put him on the cross, they made division of his clothing among them by the decision of chance.
36 And they were seated there watching him.
37 And they put up over his head the statement of his crime in writing, THIS IS JESUS THE KING OF THE JEWS.
38 Then two thieves were put on crosses with him, one on the right and one on the left.
39 And those who went by said bitter words to him, shaking their heads and saying,
40 You who would give the Temple to destruction and put it up again in three days, get yourself free: if you are the Son of God, come down from the cross.
41 In the same way, the chief priests, making sport of him, with the scribes and those in authority, said,
42 A saviour of others, he has no salvation for himself. If he is the King of Israel, let him now come down from the cross, and we will have faith in him.
43 He put his faith in God; let God be his saviour now, if he will have him; for he said, I am the Son of God.
44 And the thieves who were on the crosses said evil words to him.
45 Now from the sixth hour it was dark over all the land till the ninth hour.
46 And about the ninth hour Jesus gave a loud cry, saying, Eli, Eli, lama sabachthani? that is, My God, my God, why are you turned away from me?
47 And some of those who were near by, hearing it, said, This man is crying to Elijah.
48 And straight away one of them went quickly, and took a sponge, and made it full of bitter wine, and put it on a rod and gave him drink.
49 And the rest said, Let him be; let us see if Elijah will come to his help.
50 And Jesus gave another loud cry, and gave up his spirit.
51 And the curtain of the Temple was parted in two from end to end; and there was an earth-shock; and the rocks were broken;
52 And the resting-places of the dead came open; and the bodies of a number of sleeping saints came to life;
53 And coming out of their resting-places, after he had come again from the dead, they went into the holy town and were seen by a number of people.
54 Now the captain and those who were with him watching Jesus, when they saw the earth-shock and the things which were done, were in great fear and said, Truly this was a son of God.
55 And a number of women were there, watching from a distance, who had come with Jesus from Galilee, waiting on his needs.
56 Among whom was Mary Magdalene, and Mary, the mother of James and Joses, and the mother of the sons of Zebedee.
57 And in the evening, there came a man of wealth from Arimathaea, Joseph by name, who was a disciple of Jesus:
58 This man went in to Pilate, and made a request for the body of Jesus. Then Pilate gave orders for it to be given to him.
59 And Joseph took the body, folding it in clean linen,
60 And put it in the resting-place which had been cut out of the rock for himself; and after rolling a great stone to the door of it he went away.
61 And Mary Magdalene was there, and the other Mary, seated by the place of the dead.
62 Now on the day after the getting ready of the Passover, the chief priests and Pharisees came together to Pilate,
63 Saying, Sir, we have in mind how that false man said, while he was still living, After three days I will come again from the dead.
64 Give orders, then, that the place where his body is may be made safe till the third day, for fear that his disciples come and take him away secretly and say to the people, He has come back from the dead: and the last error will be worse than the first.
65 Pilate said to them, You have watchmen; go and make it as safe as you are able.
66 So they went, and made safe the place where his body was, putting a stamp on the stone, and the watchmen were with them.
1 Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom.
2 Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.
3 När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste
4 och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»
5 Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.
6 Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.»
7 Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.
8 Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.
9 Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat --
10 och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»
11 Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»
12 Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.
13 Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?»
14 Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.
15 Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.
16 Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.
17 När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?»
18 Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.
19 Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»
20 Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.
21 När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.»
22 Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»
23 Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»
24 När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»
25 Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»
26 Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
27 Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom.
28 Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel
29 och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!»
30 Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet.
31 Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.
32 Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
33 Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),
34 räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.
35 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
36 Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.
37 Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»
38 Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
39 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet
40 och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.»
41 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:
42 »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.
43 Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»
44 På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.
45 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»
47 Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.»
48 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka.
49 Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.»
50 Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.
51 Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,
52 och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.
53 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.
54 Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»
55 Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.
56 Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.
57 Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;
58 denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.
59 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
60 och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån.
61 Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.
62 Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus
63 och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'
64 Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.»
65 Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.»
66 Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.