1 What, then, may we say that Abraham, our father after the flesh, has got?
2 For if Abraham got righteousness by works, he has reason for pride; but not before God.
3 But what does it say in the holy Writings? And Abraham had faith in God, and it was put to his account as righteousness.
4 Now, the reward is credited to him who does works, not as of grace but as a debt.
5 But to him who without working has faith in him who gives righteousness to the evil-doer, his faith is put to his account as righteousness.
6 As David says that there is a blessing on the man to whose account God puts righteousness without works, saying,
7 Happy are those who have forgiveness for their wrongdoing, and whose sins are covered.
8 Happy is the man against whom no sin is recorded by the Lord.
9 Is this blessing, then, for the circumcision only, or in the same way for those who have not circumcision? for we say that the faith of Abraham was put to his account as righteousness.
10 How, then, was it judged? when he had circumcision, or when he had it not? Not when he had it, but when he did not have it:
11 And he was given the sign of circumcision as a witness of the faith which he had before he underwent circumcision: so that he might be the father of all those who have faith, though they have not circumcision, and so that righteousness might be put to their account;
12 And the father of circumcision to those who not only are of the circumcision, but who keep to the way of that faith which our father Abraham had before he underwent circumcision.
13 For God's word, that the earth would be his heritage, was given to Abraham, not through the law, but through the righteousness of faith.
14 For if they who are of the law are the people who get the heritage, then faith is made of no use, and the word of God has no power;
15 For the outcome of the law is wrath; but where there is no law it will not be broken.
16 For this reason it is of faith, so that it may be through grace; and so that the word of God may be certain to all the seed; not only to that which is of the law, but to that which is of the faith of Abraham, who is the father of us all,
17 (As it is said in the holy Writings, I have made you a father of a number of nations) before him in whom he had faith, that is, God, who gives life to the dead, and to whom the things which are not are as if they were.
18 Who without reason for hope, in faith went on hoping, so that he became the father of a number of nations, as it had been said, So will your seed be.
19 And not being feeble in faith though his body seemed to him little better than dead (he being about a hundred years old) and Sarah was no longer able to have children:
20 Still, he did not give up faith in the undertaking of God, but was made strong by faith, giving glory to God,
21 And being certain that God was able to keep his word.
22 For which reason it was put to his account as righteousness.
23 Now, it was not because of him only that this was said,
24 But for us in addition, to whose account it will be put, if we have faith in him who made Jesus our Lord come back again from the dead,
25 Who was put to death for our evil-doing, and came to life again so that we might have righteousness.
1 Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet?
2 Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något att berömma sig av. Dock icke inför Gud.
3 Ty vad säger skriften? »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.»
4 Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst.
5 Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.
6 Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet, utan gärningar:
7 »Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna, och vilkas synder äro överskylda.
8 Salig är den man som Herren icke tillräknar synd.»
9 Gäller nu detta ordet »salig» de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi säga ju att »tron räknades Abraham till rättfärdighet».
10 Huru blev den honom då tillräknad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu var oomskuren.
11 Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på den rättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu var oomskuren. Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurna som tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.
12 Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren.
13 Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom rättfärdighet av tro.
14 Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron till intet nyttig, och löftet är gjort om intet.
15 Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag finnes, där finnes icke heller någon överträdelse.
16 Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader,
17 enligt detta skriftens ord: »Jag har bestämt dig till att bliva en fader till många folk»; han är detta inför den Gud som han trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de ting som icke äro till, likasom voro de till.
18 Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde; och han kunde så bliva »en fader till många folk», efter vad som var förutsagt: »Så skall din säd bliva.»
19 Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans egen kropp var såsom död -- han var ju omkring hundra år gammal -- och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.
20 Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han ärade Gud
21 och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.
22 Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.
23 Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsom gällde det allenast honom,
24 utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväl oss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre,
25 vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.