1 Why do you keep far away, O Lord? why are you not to be seen in times of trouble?

2 The evil-doer in his pride is cruel to the poor; let him be taken by the tricks of his invention.

3 For the evil-doer is lifted up because of the purpose of his heart, and he whose mind is fixed on wealth is turned away from the Lord, saying evil against him.

4 The evil-doer in his pride says, God will not make a search. All his thoughts are, There is no God.

5 His ways are ever fixed; your decisions are higher than he may see: as for his haters, they are as nothing to him.

6 He has said in his heart, I will not be moved: through all generations I will never be in trouble.

7 His mouth is full of cursing and deceit and false words: under his tongue are evil purposes and dark thoughts.

8 He is waiting in the dark places of the towns: in the secret places he puts to death those who have done no wrong: his eyes are secretly turned against the poor.

9 He keeps himself in a secret place like a lion in his hole, waiting to put his hands on the poor man, and pulling him into his net.

10 The upright are crushed and made low, and the feeble are overcome by his strong ones.

11 He says in his heart, God has no memory of me: his face is turned away; he will never see it.

12 Up! O Lord; let your hand be lifted: give thought to the poor.

13 Why has the evil-doer a low opinion of God, saying in his heart, You will not make search for it?

14 You have seen it; for your eyes are on sorrow and grief, to take it into your hand: the poor man puts his faith in you; you have been the helper of the child who has no father.

15 Let the arm of the sinner and the evil-doer be broken; go on searching for his sin till there is no more.

16 The Lord is King for ever and ever; the nations are gone from his land.

17 Lord, you have given ear to the prayer of the poor: you will make strong their hearts, you will give them a hearing:

18 To give decision for the child without a father and for the broken-hearted, so that the man of the earth may no longer be feared.

1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?

2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!

3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.

4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.

5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.

6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»

7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.

8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.

9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.

10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.

11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»

12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.

13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?

14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.

15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.

16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.

17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt

18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.