1 Femeia înţeleaptă îşi zideşte casa, iar femeia nebună o dărîmă cu înseşi mînile ei. -

2 Cine umblă cu neprihănire, se teme de Domnul, dar cine apucă pe căi strîmbe, Îl nesocoteşte. -

3 În gura nebunului este o nuia pentru mîndria lui, dar pe înţelepţi îi păzesc buzele lor. -

4 Unde nu sînt boi, ieslea rămîne goală, dar puterea boilor aduce belşug de roduri. -

5 Un martor credincios nu minte, dar un martor mincinos spune minciuni.

6 Batjocoritorul caută înţelepciunea şi n'o găseşte, dar pentru omul priceput ştiinţa este lucru uşor. -

7 Depărtează-te de nebun, căci nu pe buzele lui vei găsi ştiinţa. -

8 Înţelepciunea omului chibzuit îl face să vadă pe ce cale să meargă, dar nebunia celor nesocotiţi îi înşală pe ei înşişi. -

9 Cei nesocotiţi glumesc cu păcatul, dar între cei fără prihană este bunăvoinţă. -

10 Inima îşi cunoaşte necazurile, şi nici un străin nu se poate amesteca în bucuria ei. -

11 Casa celor răi va fi nimicită, dar cortul celor fără prihană va înflori. -

12 Multe căi pot părea bune omului, dar la urmă se văd că duc la moarte. -

13 De multe ori chiar în mijlocul rîsului inima poate fi mîhnită, şi bucuria poate sfîrşi prin necaz. -

14 Cel cu inima rătăcită se satură de căile lui, şi omul de bine se satură şi el de ce este în el. -

15 Omul lesne crezător crede orice vorbă, dar omul chibzuit ia seama bine cum merge. -

16 Înţeleptul se teme şi se abate dela rău, dar nesocotitul este îngîmfat şi fără frică. -

17 Cine este iute la mînie face prostii, şi omul plin de răutate se face urît. -

18 Cei proşti au parte de nebunie, dar oamenii chibzuiţi sînt încununaţi cu ştiinţă. -

19 Cei răi se pleacă înaintea celor buni, şi cei nelegiuiţi înaintea porţilor celui neprihănit. -

20 Săracul este urît chiar şi de prietenul său, dar bogatul are foarte mulţi prieteni. -

21 Cine dispreţuieşte pe aproapele său face un păcat, dar ferice de cine are milă de cei nenorociţi. -

22 În adevăr ceice gîndesc răul se rătăcesc. dar ceice gîndesc binele lucrează cu bunătate şi credincioşie.

23 Oriunde se munceşte este şi cîştig, dar oriunde numai se vorbeşte, este lipsă. -

24 Bogăţia este o cunună pentru cei înţelepţi, dar cei nesocotiţi n'au altceva decît nebunie. -

25 Martorul care spune adevărul scapă suflete, dar cel înşelător spune minciuni. -

26 Cine se teme de Domnul are un sprijin tare în El, şi copiii lui au un loc de adăpost la El. -

27 Frica de Domnul este un izvor de viaţă, ea ne fereşte de cursele morţii. -

28 Mulţimea poporului este slava împăratului, lipsa poporului este pieirea voivodului. -

29 Cine este încet la mînie are multă pricepere, dar cine se aprinde iute, face multe prostii. -

30 O inimă liniştită este viaţa trupului, dar prizma este putrezirea oaselor. -

31 Cine asupreşte pe sărac, batjocoreşte pe Ziditorul său, dar cine are milă de cel lipsit, cinsteşte pe Ziditorul său. -

32 Cel rău este doborît de răutatea lui, dar cel neprihănit chiar şi la moarte trage nădejde. -

33 Înţelepciunea se odihneşte într'o inimă pricepută, dar în mijlocul celor nesocotiţi ea se dă de gol. -

34 Neprihănirea înalţă pe un popor, dar păcatul este ruşinea popoarelor. -

35 Un împărat are plăcere de un slujitor chibzuit, dar pe cel de ocară, îl atinge mînia lui.

1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.

2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.

6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.

9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.

12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.

13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.

14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.

15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.

17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.

20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.

23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.

31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.