1 (O cîntare a lui Etan, Ezrahitul.) Voi cînta totdeauna îndurările Domnului: voi spune din neam în neam, cu gura mea, credincioşia Ta.

2 Căci zic: ,,Îndurarea are temelii vecinice! Tare ca cerurile este credincioşia Ta!`` -

3 ,,Am făcut legămînt cu alesul Meu`` -zice Domnul-,,iată ce am jurat robului Meu David:

4 ,,Îţi voi întări sămînţa pe vecie, şi' -n veci îţi voi aşeza scaunul de domnie.``

5 Cerurile laudă minunile Tale, Doamne, şi credincioşia Ta în adunarea sfinţilor!

6 Căci, în cer, cine se poate asemăna cu Domnul? Cine este ca Tine între fiii lui Dumnezeu?

7 Dumnezeu este înfricoşat în adunarea cea mare a sfinţilor, şi de temut pentru toţi ceice stau în jurul Lui.

8 Doamne, Dumnezeul oştirilor, cine este puternic ca Tine, Doamne! Şi credincioşia Ta Te înconjoară.

9 Tu îmblînzeşti mîndria mării; cînd se ridică valurile ei, Tu le potoleşti.

10 Tu ai zdrobit Egiptul ca pe un hoit, ai risipit pe vrăjmaşii Tăi prin puterea braţului Tău.

11 Ale Tale sînt cerurile şi pămîntul, Tu ai întemeiat lumea şi tot ce cuprinde ea.

12 Tu ai făcut miazănoaptea şi miazăziua; Taborul şi Hermonul se bucură de Numele Tău.

13 Braţul tău este puternic, mîna Ta este tare, dreapta Ta este înălţată.

14 Dreptatea şi judecata sînt temelia scaunului Tău de domnie; bunătatea şi credincioşia sînt înaintea Feţei Tale.

15 Ferice de poporul, care cunoaşte sunetul trîmbiţei, care umblă în lumina Feţei Tale, Doamne!

16 El se bucură neîncetat de Numele Tău, şi se făleşte cu dreptatea Ta.

17 Căci Tu eşti fala puterii lui; şi, în bunăvoinţa Ta, ne ridici puterea noastră.

18 Căci Domnul este scutul nostru, Sfîntul lui Israel este împăratul nostru.

19 Atunci ai vorbit într'o vedenie prea iubitului Tău, şi ai zis: ,,Am dat ajutorul Meu unui viteaz, am ridicat din mijlocul poporului un tînăr;

20 am găsit pe robul Meu David, şi l-am uns cu untdelemnul Meu cel sfînt.

21 Mîna Mea îl va sprijini, şi braţul Meu îl va întări.

22 Vrăjmaşul nu -l va prinde, şi cel rău nu -l va apăsa;

23 ci voi zdrobi dinaintea lui pe protivnicii lui, şi voi lovi pe cei ce -l urăsc.

24 Credincioşia şi bunătatea Mea vor fi cu el, şi tăria lui se va înălţa prin Numele Meu.

25 Voi da în mîna lui marea, şi în dreapta lui rîurile.

26 El Îmi va zice: ,,Tu eşti Tatăl meu, Dumnezeul meu şi Stînca mîntuirii mele!``

27 Iar Eu îl voi face întîiul născut, cel mai înalt dintre împăraţii pămîntului.

28 Îi voi păstra totdeauna bunătatea Mea, şi legămîntul Meu îi va fi neclintit.

29 Îi voi face vecinică sămînţa, şi scaunul lui de domnie ca zilele cerurilor.

30 Dacă fiii lui vor părăsi Legea Mea, şi nu vor umbla după poruncile Mele,

31 dacă vor călca orînduirile Mele, şi nu vor păzi poruncile Mele,

32 atunci le voi pedepsi fărădelegile cu nuiaua, şi nelegiuirile cu lovituri;

33 dar nu-Mi voi îndepărta deloc bunătatea dela ei, şi nu-Mi voi face credincioşia de minciună;

34 nu-Mi voi călca legămîntul, şi nu voi schimba ce a ieşit de pe buzele mele.

35 Am jurat odată pe sfinţenia Mea: să mint Eu oare lui David?

36 Sămînţa lui va dăinui în veci; scaunul lui de domnie va fi înaintea Mea ca soarele;

37 ca luna, va dăinui pe vecie, şi ca martorul credincios din cer. -(Oprire).

38 Şi totuş, Tu l-ai îndepărtat, şi Te-ai mîniat pe unsul Tău;

39 ai nesocotit legămîntul făcut cu robul Tău; i-ai doborît şi i-ai pîngărit cununa.

40 I-ai prăbuşit toate zidurile, şi i-ai dărîmat toate cetăţuile.

41 Toţi trecătorii îl jăfuiesc, şi a ajuns de batjocura vecinilor lui.

42 Ai înălţat dreapta protivnicilor lui, ai înveselit pe toţi vrăjmaşii lui,

43 ai făcut ca ascuţişul săbiei lui să dea înapoi, şi nu l-ai sprijinit în luptă.

44 Ai pus capăt strălucirii lui, şi i-ai trîntit la pămînt scaunul de domnie;

45 i-ai scurtat zilele tinereţii, şi l-ai acoperit de ruşine. -(Oprire)

46 Pînă cînd, Doamne, Te vei ascunde fără încetare, şi-Ţi va arde mînia ca focul?

47 Adu-ţi aminte ce scurtă este viaţa mea, şi pentruce nimic ai făcut pe toţi fiii omului.

48 Este vreun om care să poată trăi şi să nu vadă moartea, care să poată să-şi scape sufletul din locuinţa morţilor? -

49 Unde sînt, Doamne, îndurările Tale dintîi, pe cari le-ai jurat lui David, în credincioşia Ta?

50 Adu-ţi aminte, Doamne, de ocara robilor Tăi, adu-ţi aminte că port în sîn ocara multor popoare;

51 adu-Ţi aminte de ocările vrăjmaşilor Tăi, Doamne; de ocările lor împotriva paşilor unsului Tău!

52 Binecuvîntat să fie Domnul în veci! Amin! Amin!

1 En sång av esraiten Etan.

2 Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

3 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

4 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

5 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.

6 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

7 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

8 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

9 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

10 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

11 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

12 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

13 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

14 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

15 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

16 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

17 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

18 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

19 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

20 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

21 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

22 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

23 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

24 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

25 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

26 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

27 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

28 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

29 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

30 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

31 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

32 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

33 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

34 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

35 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

36 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

37 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

38 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

39 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

40 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

41 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

42 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

43 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

44 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

45 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

46 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.

47 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

48 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

49 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.

50 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

51 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

52 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----

53 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.