1 Allora l’Eterno rispose a Giobbe dal seno della tempesta, e disse:

2 "Chi è costui che oscura i miei disegni con parole prive di senno?

3 Orsù, cingiti i lombi come un prode; io ti farò delle domande e tu insegnami!

4 Dov’eri tu quand’io fondavo la terra? Dillo, se hai tanta intelligenza.

5 Chi ne fissò le dimensioni? giacché tu il sai! chi tirò sovr’essa la corda da misurare?

6 Su che furon poggiate le sue fondamenta, o chi ne pose la pietra angolare

7 quando le stelle del mattino cantavan tutte assieme e tutti i figli di Dio davan in gridi di giubilo?

8 Chi chiuse con porte il mare balzante fuor dal seno materno,

9 quando gli detti le nubi per vestimento e per fasce l’oscurità,

10 quando gli tracciai de’ confini, gli misi sbarre e porte,

11 e dissi: "Fin qui tu verrai, e non oltre; qui si fermerà l’orgoglio de’ tuoi flutti?"

12 Hai tu mai, in vita tua, comandato al mattino? o insegnato il suo luogo all’aurora,

13 perch’ella afferri i lembi della terra, e ne scuota via i malvagi?

14 La terra si trasfigura come creta sotto il sigillo, e appar come vestita d’un ricco manto;

15 i malfattori sono privati della luce loro, e il braccio, alzato già, è spezzato.

16 Sei tu penetrato fino alle sorgenti del mare? hai tu passeggiato in fondo all’abisso?

17 Le porte della morte ti son esse state scoperte? Hai tu veduto le porte dell’ombra di morte?

18 Hai tu abbracciato collo sguardo l’ampiezza della terra? Parla, se la conosci tutta!

19 Dov’è la via che guida al soggiorno della luce? E la tenebra dov’è la sua dimora?

20 Le puoi tu menare verso i loro domini, e sai tu bene i sentieri per ricondurle a casa?

21 Lo sai di sicuro! ché tu eri, allora, già nato, e il numero de’ tuoi giorni è grande!…

22 Sei tu entrato ne’ depositi della neve? Li hai visti i depositi della grandine

23 ch’io tengo in serbo per i tempi della distretta, pel giorno della battaglia e della guerra?

24 Per quali vie si diffonde la luce e si sparge il vento orientale sulla terra?

25 Chi ha aperto i canali all’acquazzone e segnato la via al lampo dei tuoni,

26 perché la pioggia cada sulla terra inabitata, sul deserto ove non sta alcun uomo,

27 e disseti le solitudini desolate, sì che vi germogli e cresca l’erba?

28 Ha forse la pioggia un padre? o chi genera le gocce della rugiada?

29 Dal seno di chi esce il ghiaccio, e la brina del cielo chi la dà alla luce?

30 Le acque, divenute come pietra, si nascondono, e la superficie dell’abisso si congela.

31 Sei tu che stringi i legami delle Pleiadi, o potresti tu scioglier le catene d’Orione?

32 Sei tu che, al suo tempo, fai apparire le costellazioni e guidi la grand’Orsa insieme a’ suoi piccini?

33 Conosci tu le leggi del cielo? e regoli tu il dominio di esso sulla terra?

34 Puoi tu levar la voce fino alle nubi, e far che abbondanza di pioggia ti ricopra?

35 I fulmini parton forse al tuo comando? Ti dicono essi: "Eccoci qua"?

36 Chi ha messo negli strati delle nubi sapienza, o chi ha dato intelletto alla meteora?

37 Chi conta con sapienza le nubi? e gli otri del cielo chi li versa

38 allorché la polvere stemperata diventa come una massa in fusione e le zolle de’ campi si saldan fra loro?

39 Sei tu che cacci la preda per la leonessa, che sazi la fame de’ leoncelli

40 quando si appiattano nelle tane e si mettono in agguato nella macchia?

41 Chi provvede il pasto al corvo quando i suoi piccini gridano a Dio e vanno errando senza cibo?

1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?