1 L’Eterno continuò a rispondere a Giobbe e disse:

2 "Il censore dell’Onnipotente vuole ancora contendere con lui? Colui che censura Iddio ha egli una risposta a tutto questo?"

3 Allora Giobbe rispose all’Eterno e disse:

4 "Ecco, io son troppo meschino; che ti risponderei? Io mi metto la mano sulla bocca.

5 Ho parlato una volta, ma non riprenderò la parola, due volte… ma non lo farò più".

6 L’Eterno allora rispose a Giobbe dal seno della tempesta, e disse:

7 "Orsù, cingiti i lombi come un prode; ti farò delle domande e tu insegnami!

8 Vuoi tu proprio annullare il mio giudizio? condannar me per giustificar te stesso?

9 Hai tu un braccio pari a quello di Dio? o una voce che tuoni come la sua?

10 Su via, adornati di maestà, di grandezza, rivestiti di splendore, di magnificenza!

11 Da’ libero corso ai furori dell’ira tua; mira tutti i superbi e abbassali!

12 Mira tutti i superbi e umiliali! E schiaccia gli empi dovunque stanno!

13 Seppelliscili tutti assieme nella polvere, copri di bende la lor faccia nel buio della tomba!

14 Allora, anch’io ti loderò, perché la tua destra t’avrà dato la vittoria.

15 Guarda l’ippopotamo che ho fatto al par di te; esso mangia l’erba come il bove.

16 Ecco la sua forza è nei suoi lombi, e il vigor suo nei muscoli del ventre.

17 Stende rigida come un cedro la coda; i nervi delle sue cosce sono intrecciati insieme.

18 Le sue ossa sono tubi di rame; le sue membra, sbarre di ferro.

19 Esso è il capolavoro di Dio; colui che lo fece l’ha fornito di falce,

20 perché i monti gli producon la pastura; e là tutte le bestie de’ campi gli scherzano intorno.

21 Si giace sotto i loti, nel folto de’ canneti, in mezzo alle paludi.

22 I loti lo copron dell’ombra loro, i salci del torrente lo circondano.

23 Straripi pure il fiume, ei non trema; rimane calmo, anche se avesse un Giordano alla gola.

24 Potrebbe alcuno impadronirsene assalendolo di fronte? o prenderlo colle reti per forargli il naso?

1 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:

2 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

3 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?

4 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?

5 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.

6 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.

7 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.

8 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.

9 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.

10 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.

11 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.

12 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.

13 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.

14 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.

15 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.

16 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.

17 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.

18 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.

19 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?

20 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

21 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

22 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

23 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

24 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

25 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

26 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

27 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

28 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.