Lucas 22 - Bíblia Online

Or la festa degli azzimi, detta la Pasqua, savvicinava; 
e i capi sacerdoti e gli scribi cercavano il modo di farlo morire, perché temevano il popolo. 
E Satana entrò in Giuda, chiamato Iscariota, che era del numero de dodici. 
Ed egli andò a conferire coi capi sacerdoti e i capitani sul come lo darebbe loro nelle mani. 
Ed essi se ne rallegrarono e pattuirono di dargli del denaro. 
Ed egli prese limpegno, e cercava lopportunità di farlo di nascosto alla folla. 
Or venne il giorno degli azzimi, nel quale si dovea sacrificar la Pasqua. 
E Gesù mandò Pietro e Giovanni, dicendo: Andate a prepararci la pasqua, affinché la mangiamo. 
Ed essi gli dissero: Dove vuoi che la prepariamo? 
Ed egli disse loro: Ecco, quando sarete entrati nella città, vi verrà incontro un uomo che porterà una brocca dacqua; seguitelo nella casa dovegli entrerà. 
E dite al padron di casa: Il Maestro ti manda a dire: Dovè la stanza nella quale mangerò la pasqua co iei discepoli? 
Ed egli vi mostrerà di sopra una gran sala ammobiliata; quivi apparecchiate. 
Ed essi andarono e trovaron comegli avea lor detto, e prepararon la pasqua. 
E quando lora fu venuta, egli si mise a tavola, e gli apostoli con lui. 
Ed egli disse loro: Ho grandemente desiderato di mangiar questa pasqua con voi, prima chio soffra; 
poiché io vi dico che non la mangerò più finché sia compiuta nel regno di Dio. 
E avendo preso un calice, rese grazie e disse: Prendete questo e distribuitelo fra voi; 
perché io vi dico che oramai non berrò più del frutto della vigna, finché sia venuto il regno di Dio. 
Poi, avendo preso del pane, rese grazie e lo ruppe e lo diede loro, dicendo: Questo è il mio corpo il quale è dato per voi: fate questo in memoria di me. 
Parimente ancora, dopo aver cenato, dette loro il calice dicendo: Questo calice è il nuovo patto nel mio sangue, il quale è sparso per voi. 
Del resto, ecco, la mano di colui che mi tradisce e meco a tavola. 
Poiché il Figliuol delluomo, certo, se ne va, secondo che è determinato; ma guai a quelluomo dal quale è tradito! 
Ed essi cominciarono a domandarsi gli uni agli altri chi sarebbe mai quel di loro che farebbe questo. 
Nacque poi anche una contesa fra loro per sapere chi di loro fosse reputato il maggiore. 
Ma egli disse loro: I re delle nazioni le signoreggiano, e quelli che hanno autorità su di esse son chiamati benefattori. 
Ma tra voi non ha da esser così; anzi, il maggiore fra voi sia come il minore, e chi governa come colui che serve. 
Poiché, chi è maggiore, colui che è a tavola oppur colui che serve? Non è forse colui che e a tavola? Ma io sono in mezzo a voi come colui che serve. 
Or voi siete quelli che avete perseverato meco nelle mie prove; 
e io dispongo che vi sia dato un regno, come il Padre mio ha disposto che fosse dato a me, 
affinché mangiate e beviate alla mia tavola nel mio regno, e sediate su troni, giudicando le dodici tribù dIsraele. 
Simone, Simone, ecco, Satana ha chiesto di vagliarvi come si vaglia il grano; 
ma io ho pregato per te affinché la tua fede non venga meno; e tu, quando sarai convertito, conferma i tuoi fratelli. 
Ma egli gli disse: Signore, con te son pronto ad andare e in prigione e alla morte. 
E Gesù: Pietro, io ti dico che oggi il gallo non canterà, prima che tu abbia negato tre volte di conoscermi. 
Poi disse loro: Quando vi mandai senza borsa, senza sacca da viaggio e senza calzari, vi mancò mai niente? Ed essi risposero: Niente. Ed egli disse loro: 
Ma ora, chi ha una borsa la prenda; e parimente una sacca; e chi non ha spada, venda il mantello e ne compri una. 
Poiché io vi dico che questo che è scritto deve esser adempito in me: Ed egli è stato annoverato tra i malfattori. Infatti, le cose che si riferiscono a me stanno per compiersi. 
Ed essi dissero: Signore, ecco qui due spade! Ma egli disse loro: Basta! 
Poi, essendo uscito, andò, secondo il suo solito, al monte degli Ulivi; e anche i discepoli lo seguirono. 
E giunto che fu sul luogo, disse loro: Pregate, chiedendo di non entrare in tentazione. 
Ed egli si staccò da loro circa un tiro di sasso; e postosi in ginocchio pregava, dicendo: 
Padre, se tu vuoi, allontana da me questo calice! Però, non la mia volontà, ma la tua sia fatta. 
E un angelo gli apparve dal cielo a confortarlo. 
Ed essendo in agonia, egli pregava vie più intensamente; e il suo sudore divenne come grosse gocce di sangue che cadeano in terra. 
E alzatosi dallorazione, venne ai discepoli e li trovò che dormivano di tristezza, 
e disse loro: Perché dormite? Alzatevi e pregate, affinché non entriate in tentazione. 
Mentre parlava ancora, ecco una turba; e colui che si chiamava Giuda, uno dei dodici, la precedeva, e si accostò a Gesù per baciarlo. 
Ma Gesù gli disse: Giuda, tradisci tu il Figliuol delluomo con un bacio? 
E quelli cheran con lui, vedendo quel che stava per succedere, dissero: Signore, percoterem noi con la spada? 
E uno di loro percosse il servitore del sommo sacerdote, e gli spiccò lorecchio destro. 
Ma Gesù rivolse loro la parola e disse: Lasciate, basta! E toccato lorecchio di colui, lo guarì. 
E Gesù disse ai capi sacerdoti e ai capitani del tempio e agli anziani che eran venuti contro a lui: Voi siete usciti con spade e bastoni, come contro a un ladrone; 
mentre ero ogni giorno con voi nel tempio, non mi avete mai messe le mani addosso; ma questa è lora vostra e la potestà delle tenebre. 
E presolo, lo menaron via e lo condussero dentro la casa del sommo sacerdote; e Pietro seguiva da lontano. 
E avendo essi acceso un fuoco in mezzo alla corte ed essendosi posti a sedere insieme, Pietro si sedette in mezzo a loro. 
E una certa serva, vedutolo sedere presso il fuoco, e avendolo guardato fisso, disse: Anche costui era con lui. 
Ma egli negò, dicendo: Donna, io non lo conosco. 
E poco dopo, un altro, vedutolo, disse: Anche tu sei di quelli. Ma Pietro rispose: O uomo, non lo sono. 
E trascorsa circa unora, un altro affermava lo stesso, dicendo: Certo, anche costui era con lui, poichegli è Galileo. 
Ma Pietro disse: O uomo, io non so quel che tu ti dica. E subito, mentregli parlava ancora, il gallo cantò. 
E il Signore, voltatosi, riguardò Pietro; e Pietro si ricordò della parola del Signore comei gli avea detto: Prima che il gallo canti oggi, tu mi rinnegherai tre volte. 
E uscito fuori pianse amaramente. 
E gli uomini che tenevano Gesù, lo schernivano percuotendolo; 
e avendolo bendato gli domandavano: Indovina, profeta, chi tha percosso? 
E molte altre cose dicevano contro a lui, bestemmiando. 
E come fu giorno, gli anziani del popolo, i capi sacerdoti e gli scribi si adunarono, e lo menarono nel loro Sinedrio, dicendo: 
Se tu sei il Cristo, diccelo. Ma egli disse loro: Se ve lo dicessi, non credereste; 
e se io vi facessi delle domande, non rispondereste. 
Ma da ora innanzi il Figliuol delluomo sarà seduto alla destra della potenza di Dio. 
E tutti dissero: Sei tu dunque il Figliuol di Dio? Ed egli rispose loro: Voi lo dite, poiché io lo sono. 
E quelli dissero: Che bisogno abbiamo ancora di testimonianza? Noi stessi labbiamo udito dalla sua propria bocca. 

Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära. 
Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket. 
Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv. 
Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem. 
Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar. 
Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod. 
Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet. 
Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.» 
De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?» 
Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in. 
Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?' 
Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.» 
Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet. 
Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom. 
Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner; 
ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.» 
Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan; 
ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.» 
Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.» 
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder. 
Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet. 
Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!» 
Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta. 
En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste. 
Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'. 
Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare. 
Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. -- 
Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar; 
och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder, 
så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter. 
Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; 
men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.» 
Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.» 
Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.» 
Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.» 
Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant. 
Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan» 
Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.» 
Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom. 
Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.» 
Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad 
och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.» 
Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom. 
Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden. 
När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse. 
Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.» 
Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom. 
Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?» 
Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?» 
Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. 
Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom. 
Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar. 
Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.» 
Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd. 
Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem. 
Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom. 
Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.» 
Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.» 
Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.» 
Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen. 
Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.» 
Och han gick ut och grät bitterligen. 
Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom. 
De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?» 
Många andra smädliga ord talade de ock mot honom. 
Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd 
och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke. 
Och om jag frågar, så svaren I icke. 
Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.» 
Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.» 
Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.» 

Lucas 23

Veja também

Mateus: o cobrador de impostos transformado em apóstolo

As 10 parábolas mais importantes de Jesus