1 Proverbi di Salomone. Un figliuol savio rallegra suo padre, ma un figliuolo stolto è il cordoglio di sua madre.

2 I tesori d’empietà non giovano, ma la giustizia libera dalla morte.

3 L’Eterno non permette che il giusto soffra la fame, ma respinge insoddisfatta l’avidità degli empi.

4 Chi lavora con mano pigra impoverisce, ma la mano dei diligenti fa arricchire.

5 Chi raccoglie nella estate è un figliuolo prudente, ma chi dorme durante la raccolta è un figliuolo che fa vergogna.

6 Benedizioni vengono sul capo dei giusti, ma la violenza cuopre la bocca degli empi.

7 La memoria del giusto e in benedizione, ma il nome degli empi marcisce.

8 Il savio di cuore accetta i precetti, ma lo stolto di labbra va in precipizio.

9 Chi cammina nella integrità cammina sicuro, ma chi va per vie tortuose sarà scoperto.

10 Chi ammicca con l’occhio cagiona dolore, e lo stolto di labbra va in precipizio.

11 La bocca del giusto è una fonte di vita, ma la bocca degli empi nasconde violenza.

12 L’odio provoca liti, ma l’amore cuopre ogni fallo.

13 Sulle labbra dell’uomo intelligente si trova la sapienza, ma il bastone è per il dosso di chi è privo di senno.

14 I savi tengono in serbo la scienza, ma la bocca dello stolto e una rovina imminente.

15 I beni del ricco sono la sua città forte; la rovina de’ poveri è la loro povertà.

16 Il lavoro del giusto serve alla vita, le entrate dell’empio servono al peccato.

17 Chi tien conto della correzione, segue il cammino della vita; ma chi non fa caso della riprensione si smarrisce.

18 Chi dissimula l’odio ha labbra bugiarde, e chi spande la calunnia è uno stolto.

19 Nella moltitudine delle parole non manca la colpa, ma chi frena le sue labbra è prudente.

20 La lingua del giusto è argento eletto; il cuore degli empi val poco.

21 Le labbra del giusto pascono molti, ma gli stolti muoiono per mancanza di senno.

22 Quel che fa ricchi è la benedizione dell’Eterno e il tormento che uno si dà non le aggiunge nulla.

23 Commettere un delitto, per lo stolto, è come uno spasso; tale è la sapienza per l’uomo accorto.

24 All’empio succede quello che teme, ma ai giusti è concesso quel che desiderano.

25 Come procella che passa, l’empio non è più, ma il giusto ha un fondamento eterno.

26 Come l’aceto ai denti e il fumo agli occhi, così è il pigro per chi lo manda.

27 Il timor dell’Eterno accresce i giorni ma gli anni degli empi saranno accorciati.

28 L’aspettazione dei giusti è letizia, ma la speranza degli empi perirà.

29 La via dell’Eterno è una fortezza per l’uomo integro, ma una rovina per gli operatori d’iniquità.

30 Il giusto non sarà mai smosso, ma gli empi non abiteranno la terra.

31 La bocca del giusto sgorga sapienza, ma la lingua perversa sarà soppressa.

32 Le labbra del giusto conoscono ciò che è grato, ma la bocca degli empi e piena di perversità.

1 Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.

2 Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden.

3 HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.

4 Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.

5 En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.

6 Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.

7 Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.

8 Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

9 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.

10 Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

11 Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.

12 Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.

13 På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris.

14 De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.

15 Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka.

16 Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.

17 Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.

18 Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.

19 Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.

20 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.

21 Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.

22 Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill

23 Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis.

24 Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.

25 När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.

26 Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.

27 HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.

28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.

29 HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.

30 Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.

31 Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad.

32 Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.