1 La risposta dolce calma il furore, ma la parola dura eccita l’ira.

2 La lingua dei savi è ricca di scienza, ma la bocca degli stolti sgorga follia.

3 Gli occhi dell’Eterno sono in ogni luogo, osservando i cattivi ed i buoni.

4 La lingua che calma, è un albero di vita, ma la lingua perversa strazia lo spirito.

5 L’insensato disdegna l’istruzione di suo padre, ma chi tien conto della riprensione diviene accorto.

6 Nella casa del giusto v’è grande abbondanza, ma nell’entrate dell’empio c’è turbolenza.

7 Le labbra dei savi spargono scienza, ma non così il cuore degli stolti.

8 Il sacrifizio degli empi è in abominio all’Eterno, ma la preghiera degli uomini retti gli è grata.

9 La via dell’empio è in abominio all’Eterno, ma egli ama chi segue la giustizia.

10 Una dura correzione aspetta chi lascia la diritta via; chi odia la riprensione morrà.

11 Il soggiorno de’ morti e l’abisso stanno dinanzi all’Eterno; quanto più i cuori de’ figliuoli degli uomini!

12 Il beffardo non ama che altri lo riprenda; egli non va dai savi.

13 Il cuore allegro rende ilare il volto, ma quando il cuore è triste, lo spirito è abbattuto.

14 Il cuor dell’uomo intelligente cerca la scienza, ma la bocca degli stolti si pasce di follia.

15 Tutt’i giorni dell’afflitto sono cattivi, ma il cuor contento è un convito perenne.

16 Meglio poco col timor dell’Eterno, che gran tesoro con turbolenza.

17 Meglio un piatto d’erbe, dov’è l’amore, che un bove ingrassato, dov’è l’odio.

18 L’uomo iracondo fa nascere contese, ma chi è lento all’ira acqueta le liti.

19 La via del pigro è come una siepe di spine, ma il sentiero degli uomini retti è piano.

20 Il figliuol savio rallegra il padre, ma l’uomo stolto disprezza sua madre.

21 La follia è una gioia per chi è privo di senno, ma l’uomo prudente cammina retto per la sua via.

22 I disegni falliscono, dove mancano i consigli; ma riescono, dove son molti i consiglieri.

23 Uno prova allegrezza quando risponde bene; e com’è buona una parola detta a tempo!

24 Per l’uomo sagace la via della vita mena in alto e gli fa evitare il soggiorno de’ morti, in basso.

25 L’Eterno spianta la casa dei superbi, ma rende stabili i confini della vedova.

26 I pensieri malvagi sono in abominio all’Eterno, ma le parole benevole son pure agli occhi suoi.

27 Chi è avido di lucro conturba la sua casa, ma chi odia i regali vivrà.

28 Il cuor del giusto medita la sua risposta, ma la bocca degli empi sgorga cose malvage.

29 L’Eterno è lungi dagli empi, ma ascolta la preghiera dei giusti.

30 Uno sguardo lucente rallegra il cuore; una buona notizia impingua l’ossa.

31 L’orecchio attento alla riprensione che mena a vita, dimorerà fra i savi.

32 Chi rigetta l’istruzione disprezza l’anima sua, ma chi dà retta alla riprensione acquista senno.

33 Il timor dell’Eterno è scuola di sapienza; e l’umiltà precede la gloria.

1 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.

2 De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.

3 HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.

4 En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.

5 Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.

6 Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.

7 De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.

8 De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.

9 En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.

10 Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.

11 Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan!

12 Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.

13 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.

14 Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.

15 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.

16 Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.

17 Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.

18 En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.

19 Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.

20 En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.

21 I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.

22 Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.

23 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.

24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere.

25 Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.

26 För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.

27 Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.

28 Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.

29 HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.

30 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.

31 Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.

32 Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.

33 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.