1 Il vino è schernitore, la bevanda alcoolica è turbolenta, e chiunque se ne lascia sopraffare non è savio.

2 Il terrore che incute il re è come il ruggito d’un leone; chi lo irrita pecca contro la propria vita.

3 E’ una gloria per l’uomo l’astenersi dalle contese, ma chiunque è insensato mostra i denti.

4 Il pigro non ara a causa del freddo; alla raccolta verrà a cercare, ma non ci sarà nulla.

5 I disegni nel cuor dell’uomo sono acque profonde, ma l’uomo intelligente saprà attingervi.

6 Molta gente vanta la propria bontà; ma un uomo fedele chi lo troverà?

7 I figliuoli del giusto, che cammina nella sua integrità, saranno beati dopo di lui.

8 Il re, assiso sul trono dove rende giustizia, dissipa col suo sguardo ogni male.

9 Chi può dire: "Ho nettato il mio cuore, sono puro dal mio peccato?"

10 Doppio peso e doppia misura sono ambedue in abominio all’Eterno.

11 Anche il fanciullo dà a conoscere con i suoi atti se la sua condotta sarà pura e retta.

12 L’orecchio che ascolta e l’occhio che vede, li ha fatti ambedue l’Eterno.

13 Non amare il sonno, che tu non abbia a impoverire; tieni aperti gli occhi, e avrai pane da saziarti.

14 "Cattivo! cattivo!" dice il compratore; ma, andandosene, si vanta dell’acquisto.

15 C’è dell’oro e abbondanza di perle, ma le labbra ricche di scienza son cosa più preziosa.

16 Prendigli il vestito, giacché ha fatta cauzione per altri; fatti dare dei pegni, poiché s’è reso garante di stranieri.

17 Il pane frodato è dolce all’uomo; ma, dopo, avrà la bocca piena di ghiaia.

18 I disegni son resi stabili dal consiglio; fa’ dunque la guerra con una savia direzione.

19 Chi va sparlando palesa i segreti; perciò non t’immischiare con chi apre troppo le labbra.

20 Chi maledice suo padre e sua madre, la sua lucerna si spegnerà nelle tenebre più fitte.

21 L’eredità acquistata troppo presto da principio, alla fine non sarà benedetta.

22 Non dire: "Renderò il male"; spera nell’Eterno, ed egli ti salverà.

23 Il peso doppio è in abominio all’Eterno, e la bilancia falsa non è cosa buona.

24 I passi dell’uomo li dirige l’Eterno; come può quindi l’uomo capir la propria via?

25 E’ pericoloso per l’uomo prender leggermente un impegno sacro, e non riflettere che dopo aver fatto un voto.

26 Il re savio passa gli empi al vaglio, dopo aver fatto passare la ruota su loro.

27 Lo spirito dell’uomo è una lucerna dell’Eterno che scruta tutti i recessi del cuore.

28 La bontà e la fedeltà custodiscono il re; e con la bontà egli rende stabile il suo trono.

29 La gloria dei giovani sta nella loro forza, e la bellezza dei vecchi, nella loro canizie.

30 Le battiture che piagano guariscono il male; e così le percosse che vanno al fondo delle viscere.

1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.

2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.

3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.

4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.

5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.

6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.

8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?

10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.

11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.

13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.

14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.

16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.

17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.

18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.

19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.

20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.

21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.

22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.

23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.

25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.

26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.

28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.

29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.

30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.