1 Beati quelli che sono integri nelle loro vie, che camminano secondo la legge dell’Eterno.

2 Beati quelli che osservano le sue testimonianze, che lo cercano con tutto il cuore,

3 ed anche non operano iniquità, ma camminano nelle sue vie.

4 Tu hai ordinato i tuoi precetti perché siano osservati con cura.

5 Oh siano le mie vie dirette all’osservanza dei tuoi statuti!

6 Allora non sarò svergognato quando considererò tutti i tuoi comandamenti.

7 Io ti celebrerò con dirittura di cuore, quando avrò imparato i tuoi giusti decreti.

8 Io osserverò i tuoi statuti, non abbandonarmi del tutto.

9 Come renderà il giovane la sua via pura? Col badare ad essa secondo la tua parola.

10 Io ti ho cercato con tutto il mio cuore; non lasciarmi deviare dai tuoi comandamenti.

11 Io ho riposto la tua parola nel mio cuore per non peccare contro di te.

12 Tu sei benedetto, o Eterno; insegnami i tuoi statuti.

13 Ho raccontato con le mie labbra tutti i giudizi della tua bocca.

14 Io gioisco nella via delle tue testimonianze, come se possedessi tutte le ricchezze.

15 Io mediterò sui tuoi precetti e considerò i tuoi sentieri.

16 Io mi diletterò nei tuoi statuti, non dimenticherò la tua parola.

17 Fa’ del bene al tuo servitore perché io viva ed osservi la tua parola.

18 Apri gli occhi miei ond’io contempli le maraviglie della tua legge.

19 Io sono un forestiero sulla terra; non mi nascondere i tuoi comandamenti.

20 L’anima mia si strugge dalla brama che ha dei tuoi giudizi in ogni tempo.

21 Tu sgridi i superbi, i maledetti, che deviano dai tuoi comandamenti.

22 Togli di sopra a me il vituperio e lo sprezzo, perché io ho osservato le tue testimonianze.

23 Anche quando i principi siedono e parlano contro di me, il tuo servitore medita i tuoi statuti.

24 Sì, le tue testimonianze sono il mio diletto e i miei consiglieri.

25 L’anima mia è attaccata alla polvere; vivificami secondo la tua parola.

26 Io ti ho narrato le mie vie, e tu m’hai risposto; insegnami i tuoi statuti.

27 Fammi intendere la via dei tuoi precetti, ed io mediterò le tue maraviglie.

28 L’anima mia, dal dolore, si strugge in lacrime; rialzami secondo la tua parola.

29 Tieni lontana da me la via della menzogna, e, nella tua grazia, fammi intender la tua legge.

30 Io ho scelto la via della fedeltà, mi son posto i tuoi giudizi dinanzi agli occhi.

31 Io mi tengo attaccato alle tue testimonianze; o Eterno, non lasciare che io sia confuso.

32 Io correrò per la via dei tuoi comandamenti, quando m’avrai allargato il cuore.

33 Insegnami, o Eterno, la via dei tuoi statuti ed io la seguirò fino alla fine.

34 Dammi intelletto e osserverò la tua legge; la praticherò con tutto il cuore.

35 Conducimi per il sentiero dei tuoi comandamenti, poiché io mi diletto in esso.

36 Inclina il mio cuore alle tue testimonianze e non alla cupidigia.

37 Distogli gli occhi miei dal contemplare la vanità, e vivificami nelle tue vie.

38 Mantieni al tuo servitore la tua parola, che inculca il tuo timore.

39 Rimuovi da me il vituperio ch’io temo, perché i tuoi giudizi son buoni.

40 Ecco, io bramo i tuoi precetti, vivificami nella tua giustizia.

41 Vengano su me le tue benignità, o Eterno, e la tua salvezza, secondo la tua parola.

42 E avrò di che rispondere a chi mi fa vituperio, perché confido nella tua parola.

43 Non mi toglier del tutto dalla bocca la parola della verità, perché spero nei tuoi giudizi.

44 Ed io osserverò la tua legge del continuo, in sempiterno.

45 E camminerò con libertà, perché ho cercato i tuoi precetti.

46 Parlerò delle tue testimonianze davanti ai re e non sarò svergognato.

47 E mi diletterò nei tuoi comandamenti, i quali io amo.

48 Alzerò le mie mani verso i tuoi comandamenti che amo, e mediterò i tuoi statuti.

49 Ricordati della parola detta al tuo servitore; su di essa m’hai fatto sperare.

50 Questo è il mio conforto nella mia afflizione; che la tua parola mi vivifica.

51 I superbi mi cuopron di scherno, ma io non devìo dalla tua legge.

52 Io mi ricordo de’ tuoi giudizi antichi, o Eterno, e mi consolo.

53 Un’ira ardente mi prende a motivo degli empi, che abbandonano la tua legge.

54 I tuoi statuti sono i miei cantici, nella casa del mio pellegrinaggio.

55 Io mi ricordo la notte del tuo nome, o Eterno, e osservo la tua legge.

56 Questo bene mi è toccato, di osservare i tuoi precetti.

57 L’Eterno è la mia parte; ho promesso d’osservare le tue parole.

58 Io ho cercato il tuo favore con tutto il cuore: abbi pietà di me, secondo la tua parola.

59 Io ho riflettuto alle mie vie e ho rivolto i miei passi verso le tue testimonianze.

60 Mi sono affrettato, e non ho indugiato ad osservare i tuoi comandamenti.

61 I lacci degli empi m’hanno avviluppato, ma io non ho dimenticato la tua legge.

62 A mezzanotte io mi levo per celebrarti a motivo dei tuoi giusti giudizi.

63 Io sono il compagno di tutti quelli che ti temono e di quelli che osservano i tuoi precetti.

64 O Eterno, la terra è piena della tua benignità; insegnami i tuoi statuti.

65 Tu hai fatto del bene al tuo servitore, o Eterno, secondo la tua parola.

66 Dammi buon senno e intelligenza, perché ho creduto nei tuoi comandamenti.

67 Prima che io fossi afflitto, andavo errando; ma ora osservo la tua parola.

68 Tu sei buono e fai del bene; insegnami i tuoi statuti.

69 I superbi hanno ordito menzogne contro a me, ma io osservo i tuoi precetti con tutto il cuore.

70 Il loro cuore è denso come grasso, ma io mi diletto nella tua legge.

71 E’ stato un bene per me l’essere afflitto, ond’io imparassi i tuoi statuti.

72 La legge della tua bocca mi val meglio di migliaia di monete d’oro e d’argento.

73 Le tue mani m’hanno fatto e formato; dammi intelletto e imparerò i tuoi comandamenti.

74 Quelli che ti temono mi vedranno e si rallegreranno, perché ho sperato nella tua parola.

75 Io so, o Eterno, che i tuoi giudizi son giusti, e che nella tua fedeltà m’hai afflitto.

76 Deh, sia la tua benignità il mio conforto, secondo la tua parola detta al tuo servitore.

77 Vengan su me le tue compassioni, ond’io viva; perché la tua legge è il mio diletto.

78 Sian contusi i superbi, perché, mentendo, pervertono la mia causa; ma io medito i tuoi precetti.

79 Rivolgansi a me quelli che ti temono e quelli che conoscono le tue testimonianze.

80 Sia il mio cuore integro nei tuoi statuti ond’io non sia confuso.

81 L’anima mia vien meno bramando la tua salvezza; io spero nella tua parola.

82 Gli occhi miei vengon meno bramando la tua parola, mentre dico: Quando mi consolerai?

83 Poiché io son divenuto come un otre al fumo; ma non dimentico i tuoi statuti.

84 Quanti sono i giorni del tuo servitore? Quando farai giustizia di quelli che mi perseguitano?

85 I superbi mi hanno scavato delle fosse; essi, che non agiscono secondo la tua legge.

86 Tutti i tuoi comandamenti sono fedeltà; costoro mi perseguitano a torto; soccorrimi!

87 Mi hanno fatto quasi sparire dalla terra; ma io non ho abbandonato i tuoi precetti.

88 Vivificami secondo la tua benignità, ed io osserverò la testimonianza della tua bocca.

89 In perpetuo, o Eterno, la tua parola è stabile nei cieli.

90 La tua fedeltà dura d’età in età; tu hai fondato la terra ed essa sussiste.

91 Tutto sussiste anche oggi secondo i tuoi ordini, perché ogni cosa è al tuo servigio.

92 Se la tua legge non fosse stata il mio diletto, sarei già perito nella mia afflizione.

93 Io non dimenticherò mai i tuoi precetti, perché per essi tu mi hai vivificato.

94 Io son tuo, salvami, perché ho cercato i tuoi precetti.

95 Gli empi m’hanno aspettato per farmi perire, ma io considero le tue testimonianze.

96 Io ho veduto che ogni cosa perfetta ha un limite, ma il tuo comandamento ha una estensione infinita.

97 Oh, quanto amo la tua legge! è la mia meditazione di tutto il giorno.

98 I tuoi comandamenti mi rendon più savio dei miei nemici; perché sono sempre meco.

99 Io ho più intelletto di tutti i miei maestri, perché le tue testimonianze son la mia meditazione.

100 Io ho più intelligenza de’ vecchi, perché ho osservato i tuoi precetti.

101 Io ho trattenuto i miei piedi da ogni sentiero malvagio, per osservare la tua parola.

102 Io non mi sono distolto dai tuoi giudizi, perché tu m’hai ammaestrato.

103 Oh come son dolci le tue parole al mio palato! Son più dolci del miele alla mia bocca.

104 Mediante i tuoi precetti io divento intelligente; perciò odio ogni sentiero di falsità.

105 La tua parola è una lampada al mio piè ed una luce sul mio sentiero.

106 Io ho giurato, e lo manterrò, d’osservare i tuoi giusti giudizi.

107 Io sono sommamente afflitto; o Eterno, vivificami secondo la tua parola.

108 Deh, o Eterno, gradisci le offerte volontarie della mia bocca, e insegnami i tuoi giudizi.

109 La vita mia è del continuo in pericolo ma io non dimentico la tua legge.

110 Gli empi mi hanno teso dei lacci, ma io non mi sono sviato dai tuoi precetti.

111 Le tue testimonianze son la mia eredità in perpetuo, perché son la letizia del mio cuore.

112 Io ho inclinato il mio cuore a praticare i tuoi statuti, in perpetuo, sino alla fine.

113 Io odio gli uomini dal cuor doppio, ma amo la tua legge.

114 Tu sei il mio rifugio ed il mio scudo; io spero nella tua parola.

115 Dipartitevi da me, o malvagi, ed io osserverò i comandamenti del mio Dio.

116 Sostienmi secondo la tua parola, ond’io viva, e non rendermi confuso nella mia speranza.

117 Sii il mio sostegno, e sarò salvo, e terrò del continuo i tuoi statuti dinanzi agli occhi.

118 Tu disprezzi tutti quelli che deviano dai tuoi statuti, perché la loro frode è falsità.

119 Tu togli via come schiuma tutti gli empi dalla terra; perciò amo le tue testimonianze.

120 La mia carne rabbrividisce per lo spavento di te, e io temo i tuoi giudizi.

121 Io ho fatto ciò che è diritto e giusto; non abbandonarmi ai miei oppressori.

122 Da’ sicurtà per il bene del tuo servitore, e non lasciare che i superbi m’opprimano.

123 Gli occhi miei vengon meno, bramando la tua salvezza e la parola della tua giustizia.

124 Opera verso il tuo servitore secondo la tua benignità, e insegnami i tuoi statuti.

125 Io sono tuo servitore; dammi intelletto, perché possa conoscere le tue testimonianze.

126 E’ tempo che l’Eterno operi; essi hanno annullato la tua legge.

127 Perciò io amo i tuoi comandamenti più dell’oro, più dell’oro finissimo.

128 Perciò ritengo diritti tutti i tuoi precetti, e odio ogni sentiero di menzogna.

129 Le tue testimonianze sono maravigliose; perciò l’anima mia le osserva.

130 La dichiarazione delle tue parole illumina; dà intelletto ai semplici.

131 Io ho aperto la bocca e ho sospirato perché ho bramato i tuoi comandamenti.

132 Volgiti a me ed abbi pietà di me, com’è giusto che tu faccia a chi ama il tuo nome.

133 Rafferma i miei passi nella tua parola, e non lasciare che alcuna iniquità mi domini.

134 Liberami dall’oppressione degli uomini, ed io osserverò i tuoi precetti.

135 Fa’ risplendere il tuo volto sul tuo servitore, e insegnami i tuoi statuti.

136 Rivi di lacrime mi scendon giù dagli occhi, perché la tua legge non è osservata.

137 Tu sei giusto, o Eterno, e diritti sono i tuoi giudizi.

138 Tu hai prescritto le tue testimonianze con giustizia e con grande fedeltà.

139 Il mio zelo mi consuma perché i miei nemici han dimenticato le tue parole.

140 La tua parola è pura d’ogni scoria; perciò il tuo servitore l’ama.

141 Io son piccolo e sprezzato, ma non dimentico i tuoi precetti.

142 La tua giustizia è una giustizia eterna, e la tua legge è verità.

143 Distretta e tribolazione m’hanno còlto, ma i tuoi comandamenti sono il mio diletto.

144 Le tue testimonianze sono giuste in eterno; dammi intelletto ed io vivrò.

145 Io grido con tutto il cuore; rispondimi, o Eterno! Io osserverò i tuoi statuti.

146 Io t’invoco; salvami, e osserverò le tue testimonianze.

147 Io prevengo l’alba e grido; io spero nella tua parola.

148 Gli occhi miei prevengono lo vigilie della notte, per meditare la tua parola.

149 Ascolta la mia voce secondo la tua benignità; o Eterno, vivificami secondo la tua giustizia.

150 Si accostano a me quelli che van dietro alla scelleratezza; essi son lontani dalla tua legge.

151 Tu sei vicino, o Eterno, e tutti i tuoi comandamenti son verità.

152 Da lungo tempo so dalle tue testimonianze che tu le hai stabilite in eterno.

153 Considera la mia afflizione, e liberami; perché non ho dimenticato la tua legge.

154 Difendi tu la mia causa e riscattami; vivificami secondo la tua parola.

155 La salvezza è lungi dagli empi, perché non cercano i tuoi statuti.

156 Le tue compassioni son grandi, o Eterno; vivificami secondo i tuoi giudizi.

157 I miei persecutori e i miei avversari son molti, ma io non devìo dalle tue testimonianze.

158 Io ho veduto gli sleali e ne ho provato orrore; perché non osservano la tua parola.

159 Vedi come amo i tuoi precetti! O Eterno, vivificami secondo la tua benignità.

160 La somma della tua parola è verità; e tutti i giudizi della tua giustizia durano in eterno.

161 I principi m’hanno perseguitato senza ragione, ma il mio cuore ha timore delle tue parole.

162 Io mi rallegro della tua parola, come uno che trova grandi spoglie.

163 Io odio e abomino la menzogna, ma amo la tua legge.

164 Io ti lodo sette volte al giorno per i giudizi della tua giustizia.

165 Gran pace hanno quelli che amano la tua legge, e non c’è nulla che possa farli cadere.

166 Io ho sperato nella tua salvezza, o Eterno, e ho messo in pratica i tuoi comandamenti.

167 L’anima mia ha osservato le tue testimonianze, ed io le amo grandemente.

168 Io ho osservato i tuoi precetti e le tue testimonianze, perché tutte le mie vie ti stanno dinanzi.

169 Giunga il mio grido dinanzi a te, o Eterno; dammi intelletto secondo la tua parola.

170 Giunga la mia supplicazione in tua presenza; liberami secondo la tua parola.

171 Le mie labbra esprimeranno la tua lode, perché tu m’insegni i tuoi statuti.

172 La mia lingua celebrerà la tua parola, perché tutti i tuoi comandamenti sono giustizia.

173 La tua mano mi aiuti, perché ho scelto i tuoi precetti.

174 Io bramo la tua salvezza, o Eterno, e la tua legge è il mio diletto.

175 L’anima mia viva, ed essa ti loderà; e mi soccorrano i tuoi giudizi.

176 Io vo errando come pecora smarrita; cerca il tuo servitore, perché io non dimentico i tuoi comandamenti.

1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.