1 Canto dei pellegrinaggi. O Eterno, io grido a te da luoghi profondi!

2 Signore, ascolta il mio grido; siano le tue orecchie attente alla voce delle mie supplicazioni!

3 O Eterno, se tu poni mente alle iniquità, Signore, chi potrà reggere?

4 Ma presso te v’è perdono affinché tu sia temuto.

5 Io aspetto l’Eterno, l’anima mia l’aspetta, ed io spero nella sua parola.

6 L’anima mia anela al Signore più che le guardie non anelino al mattino, più che le guardie al mattino.

7 O Israele, spera nell’Eterno, poiché presso l’Eterno è benignità e presso di lui è abbondanza di redenzione.

8 Ed egli redimerà Israele da tutte le sue iniquità.

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.