1 Canto dei pellegrinaggi. Ricordati, o Eterno, a favor di Davide, di tutte le sue fatiche:

2 com’egli giurò all’Eterno e fece voto al Potente di Giacobbe, dicendo:

3 Certo, non entrerò nella tenda della mia casa, né salirò sul letto ove mi corico,

4 non darò sonno ai miei occhi, né riposo alle mie palpebre,

5 finché abbia trovato un luogo per l’Eterno, una dimora per il Potente di Giacobbe.

6 Ecco abbiamo udito che l’Arca era in Efrata; l’abbiam trovata nei campi di Jaar.

7 Andiamo nella dimora dell’Eterno, adoriamo dinanzi allo sgabello de’ suoi piedi!

8 Lèvati, o Eterno, vieni al luogo del tuo riposo, tu e l’Arca della tua forza.

9 I tuoi sacerdoti siano rivestiti di giustizia, e giubilino i tuoi fedeli.

10 Per amor di Davide tuo servitore, non respingere la faccia del tuo unto.

11 L’Eterno ha fatto a Davide questo giuramento di verità, e non lo revocherà: Io metterò sul tuo trono un frutto delle tue viscere.

12 Se i tuoi figliuoli osserveranno il mio patto e la mia testimonianza che insegnerò loro, anche i loro figliuoli sederanno sul tuo trono in perpetuo.

13 Poiché l’Eterno ha scelto Sion, l’ha desiderata per sua dimora.

14 Questo è il mio luogo di riposo in eterno; qui abiterò, perché l’ho desiderata.

15 Io benedirò largamente i suoi viveri, sazierò di pane i suoi poveri.

16 I suoi sacerdoti li vestirò di salvezza, e i suoi fedeli giubileranno con gran gioia.

17 Quivi farò crescere la potenza di Davide, e quivi terrò accesa una lampada al mio unto.

18 I suoi nemici li vestirò di vergogna, ma su di lui fiorirà la sua corona.

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»