1 Per il capo de’ musici. Salmo di Davide. O Eterno tu m’hai investigato e mi conosci.

2 Tu sai quando mi seggo e quando m’alzo, tu intendi da lungi il mio pensiero.

3 Tu mi scruti quando cammino e quando mi giaccio, e conosci a fondo tutte le mie vie.

4 Poiché la parola non è ancora sulla mia lingua, che tu, o Eterno, già la conosci appieno.

5 Tu mi stringi di dietro e davanti, e mi metti la mano addosso.

6 Una tal conoscenza è troppo maravigliosa per me, tanto alta, che io non posso arrivarci.

7 Dove me ne andrò lungi dal tuo spirito? e dove fuggirò dal tuo cospetto?

8 Se salgo in cielo tu vi sei; se mi metto a giacere nel soggiorno dei morti, eccoti quivi.

9 Se prendo le ali dell’alba e vo a dimorare all’estremità del mare,

10 anche quivi mi condurrà la tua mano, e la tua destra mi afferrerà.

11 Se dico: Certo le tenebre mi nasconderanno, e la luce diventerà notte intorno a me,

12 le tenebre stesse non possono nasconderti nulla, e la notte risplende come il giorno; le tenebre e la luce son tutt’uno per te.

13 Poiché sei tu che hai formato le mie reni, che m’hai intessuto nel seno di mia madre.

14 Io ti celebrerò, perché sono stato fatto in modo maraviglioso, stupendo. Maravigliose sono le tue opere, e l’anima mia lo sa molto bene.

15 Le mie ossa non t’erano nascoste, quand’io fui formato in occulto e tessuto nelle parti più basse della terra.

16 I tuoi occhi videro la massa informe del mio corpo; e nel tuo libro erano tutti scritti i giorni che m’eran destinati, quando nessun d’essi era sorto ancora.

17 Oh quanto mi son preziosi i tuoi pensieri, o Dio! Quant’è grande la somma d’essi!

18 Se li voglio contare, son più numerosi della rena; quando mi sveglio sono ancora con te.

19 Certo, tu ucciderai l’empio, o Dio; perciò dipartitevi da me, uomini di sangue.

20 Essi parlano contro di te malvagiamente; i tuoi nemici usano il tuo nome a sostener la menzogna.

21 O Eterno, non odio io quelli che t’odiano? E non aborro io quelli che si levano contro di te?

22 Io li odio di un odio perfetto; li tengo per miei nemici.

23 Investigami, o Dio, e conosci il mio cuore. Provami, e conosci i miei pensieri.

24 E vedi se v’è in me qualche via iniqua, e guidami per la via eterna.

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.