1 Di Davide, quando si finse insensato davanti ad Abimelec e, cacciato da lui, se ne andò. Io benedirò l’Eterno in ogni tempo; la sua lode sarà del continuo nella mia bocca.

2 L’anima mia si glorierà nell’Eterno; gli umili l’udranno e si rallegreranno.

3 Magnificate meco l’Eterno, ed esaltiamo il suo nome tutti insieme.

4 Io ho cercato l’Eterno, ed egli m’ha risposto e m’ha liberato da tutti i miei spaventi.

5 Quelli che riguardano a lui sono illuminati, e le loro facce non sono svergognate.

6 Quest’afflitto ha gridato, e l’Eterno l’ha esaudito e l’ha salvato da tutte le sue distrette.

7 L’Angelo dell’Eterno s’accampa intorno a quelli che lo temono, e li libera.

8 Gustate e vedete quanto l’Eterno è buono! Beato l’uomo che confida in lui.

9 Temete l’Eterno, voi suoi santi, poiché nulla manca a quelli che lo temono.

10 I leoncelli soffron penuria e fame, ma quelli che cercano l’Eterno non mancano d’alcun bene.

11 Venite, figliuoli, ascoltatemi; io v’insegnerò il timor dell’Eterno.

12 Qual è l’uomo che prenda piacere nella vita, ed ami lunghezza di giorni per goder del bene?

13 Guarda la tua lingua dal male a le tue labbra dal parlar con frode.

14 Dipartiti dal male e fa’ il bene; cerca la pace, e procacciala.

15 Gli occhi dell’Eterno sono sui giusti e le sue orecchie sono attente al loro grido.

16 La faccia dell’Eterno è contro quelli che fanno il male per sterminare di sulla terra la loro memoria.

17 I giusti gridano e l’Eterno li esaudisce e li libera da tutte le loro distrette.

18 L’Eterno e vicino a quelli che hanno il cuor rotto, e salva quelli che hanno lo spirito contrito.

19 Molte sono le afflizioni del giusto; ma l’Eterno lo libera da tutte.

20 Egli preserva tutte le ossa di lui, non uno ne è rotto.

21 La malvagità farà perire il malvagio, e quelli che odiano il giusto saranno condannati.

22 L’Eterno riscatta l’anima de’ suoi servitori, e nessun di quelli che confidano in lui sarà condannato.

1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

2 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.

3 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

4 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

5 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.

6 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.

7 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.

9 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.

10 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

11 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.

12 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

13 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?

14 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.

15 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.

16 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

17 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.

18 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.

19 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.

20 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.

21 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.

22 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.

23 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.