1 Canto. Salmo di Asaf.} O Dio, non startene cheto; non rimaner muto ed inerte, o Dio!

2 Poiché, ecco, i tuoi nemici si agitano rumorosamente, e quelli che t’odiano alzano il capo.

3 Tramano astuti disegni contro il tuo popolo, e si concertano contro quelli che tu nascondi presso di te.

4 Dicono: Venite, distruggiamoli come nazione, e il nome d’Israele non sia più ricordato.

5 Poiché si son concertati con uno stesso sentimento, fanno un patto contro di te:

6 le tende di Edom e gl’Ismaeliti; Moab e gli Hagareni;

7 Ghebal, Ammon ed Amalek; la Filistia con gli abitanti di Tiro;

8 anche l’Assiria s’è aggiunta a loro; prestano il loro braccio ai figliuoli di Lot. Sela.

9 Fa’ a loro come facesti a Midian, a Sisera, a Jabin presso al torrente di Chison,

10 i quali furon distrutti a Endor, e serviron di letame alla terra.

11 Rendi i loro capi simili ad Oreb e Zeeb, e tutti i loro principi simili a Zeba e Tsalmunna;

12 poiché dicono: Impossessiamoci delle dimore di Dio.

13 Dio mio, rendili simili al turbine, simili a stoppia dinanzi al vento.

14 Come il fuoco brucia la foresta, e come la fiamma incendia i monti,

15 così perseguitali con la tua tempesta, e spaventali col tuo uragano.

16 Cuopri la loro faccia di vituperio, onde cerchino il tuo nome, o Eterno!

17 Siano svergognati e costernati in perpetuo, siano confusi e periscano!

18 E conoscano che tu, il cui nome e l’Eterno, sei il solo Altissimo sopra tutta la terra.

1 En sång, en psalm av Asaf.

2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.

10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.

19 Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.