1 Cantico di Etan l’Ezrahita.} Io canterò in perpetuo le benignità dell’Eterno; con la mia bocca farò nota la tua fedeltà d’età in età.

2 Poiché ho detto: La tua benignità sarà stabile in eterno; nei cieli stessi tu stabilisci la tua fedeltà.

3 Io, dice l’Eterno, ho fatto un patto col mio eletto; ho fatto questo giuramento a Davide, mio servitore:

4 Io stabilirò la tua progenie in eterno, ed edificherò il tuo trono per ogni età. Sela.

5 Anche i cieli celebrano le tue maraviglie, o Eterno, e la tua fedeltà nell’assemblea dei santi.

6 Poiché chi, nei cieli, è paragonabile all’Eterno? Chi è simile all’Eterno tra i figli di Dio?

7 Iddio è molto terribile nell’assemblea dei santi, e più tremendo di tutti quelli che l’attorniano.

8 O Eterno, Iddio degli eserciti, chi è potente come te, o Eterno? E la tua fedeltà ti circonda da ogni parte.

9 Tu domi l’orgoglio del mare; quando le sue onde s’innalzano, tu le acqueti.

10 Tu hai fiaccato l’Egitto, ferendolo a morte; col tuo braccio potente, hai disperso i tuoi nemici.

11 I cieli son tuoi, tua pure è la terra; tu hai fondato il mondo e tutto ciò ch’è in esso.

12 Hai creato il settentrione e il mezzodì; il Tabor e l’Hermon mandan grida di gioia al tuo nome.

13 Tu hai un braccio potente; la tua mano è forte, alta è la tua destra.

14 Giustizia e diritto son la base del tuo trono, benignità e verità van davanti alla tua faccia.

15 Beato il popolo che conosce il grido di giubilo; esso cammina, o Eterno, alla luce del tuo volto;

16 festeggia del continuo nel tuo nome, ed è esaltato dalla tua giustizia.

17 Perché tu sei la gloria della loro forza; e la nostra potenza è esaltata dal tuo favore.

18 Poiché il nostro scudo appartiene all’Eterno, e il nostro re al Santo d’Israele.

19 Tu parlasti già in visione al tuo diletto, e dicesti: Ho prestato aiuto a un prode, ho innalzato un eletto d’infra il popolo.

20 Ho trovato Davide, mio servitore, l’ho unto con l’olio mio santo;

21 la mia mano sarà salda nel sostenerlo, e il mio braccio lo fortificherà.

22 Il nemico non lo sorprenderà, e il perverso non l’opprimerà.

23 Io fiaccherò dinanzi a lui i suoi nemici, e sconfiggerò quelli che l’odiano.

24 La mia fedeltà e la mia benignità saranno con lui, e nel mio nome la sua potenza sarà esaltata.

25 E stenderò la sua mano sul mare, e la sua destra sui fiumi.

26 Egli m’invocherà, dicendo: Tu sei il mio Padre, il mio Dio, e la ròcca della mia salvezza.

27 Io altresì lo farò il primogenito, il più eccelso dei re della terra.

28 Io gli conserverò la mia benignità in perpetuo, e il mio patto rimarrà fermo con lui.

29 Io renderò la sua progenie eterna, e il suo trono simile ai giorni de’ cieli.

30 Se i suoi figliuoli abbandonan la mia legge e non camminano secondo i miei ordini,

31 se violano i miei statuti e non osservano i miei comandamenti,

32 io punirò la loro trasgressione con la verga, e la loro iniquità con percosse;

33 ma non gli ritirerò la mia benignità, e non smentirò la mia fedeltà.

34 Io non violerò il mio patto, e non muterò ciò ch’è uscito dalle mie labbra.

35 Una cosa ho giurata per la mia santità, e non mentirò a Davide:

36 La sua progenie durerà in eterno, e il suo trono sarà davanti a me come il sole,

37 sarà stabile in perpetuo come la luna; e il testimone ch’è nei cieli è fedele. Sela.

38 Eppure tu l’hai reietto e sprezzato, ti sei gravemente adirato contro il tuo unto.

39 Tu hai rinnegato il patto stretto col tuo servitore, hai profanato la sua corona gettandola a terra.

40 Tu hai rotto i suoi ripari, hai ridotto in ruine le sue fortezze.

41 Tutti i passanti l’han saccheggiato, è diventato il vituperio de’ suoi vicini.

42 Tu hai esaltato la destra de’ suoi avversari, hai rallegrato tutti i suoi nemici.

43 Tu hai fatto ripiegare il taglio della sua spada, e non l’hai sostenuto nella battaglia.

44 Tu hai fatto cessare il suo splendore, e hai gettato a terra il suo trono.

45 Tu hai scorciato i giorni della sua giovinezza, l’hai coperto di vergogna. Sela.

46 Fino a quando, o Eterno, ti nasconderai tu del continuo, e l’ira tua arderà come un fuoco?

47 Ricordati quant’è fugace la mia vita, per qual nulla tu hai creato tutti i figliuoli degli uomini!

48 Qual è l’uomo che viva senza veder la morte? che scampi l’anima sua dal potere del soggiorno de’ orti? Sela.

49 Signore, dove sono le tue benignità antiche, le quali giurasti a Davide nella tua fedeltà?

50 Ricorda, o Signore, il vituperio fatto ai tuoi servitori: ricordati ch’io porto in seno quello di tutti i grandi popoli,

51 il vituperio di cui t’hanno coperto i tuoi nemici, o Eterno, il vituperio che han gettato sui passi del tuo unto.

52 Benedetto sia l’Eterno in perpetuo. Amen, Amen!

1 En sång av esraiten Etan.

2 Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

3 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

4 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

5 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.

6 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

7 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

8 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

9 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

10 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

11 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

12 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

13 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

14 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

15 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

16 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

17 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

18 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

19 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

20 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

21 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

22 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

23 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

24 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

25 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

26 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

27 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

28 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

29 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

30 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

31 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

32 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

33 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

34 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

35 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

36 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

37 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

38 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

39 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

40 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

41 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

42 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

43 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

44 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

45 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

46 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.

47 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

48 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

49 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.

50 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

51 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

52 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----

53 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.