1 Al Capo dei musici. Su "Muori pel figlio". Salmo di Davide. Io celebrerò lEterno con tutto il mio cuore, io narrerò tutte le tue maraviglie.
2 Io mi rallegrerò e festeggerò in te, salmeggerò al tuo nome, o Altissimo,
3 poiché i miei nemici voltan le spalle, cadono e periscono dinanzi al tuo cospetto.
4 Poiché tu hai sostenuto il mio diritto e la mia causa; ti sei assiso sul trono come giusto giudice.
5 Tu hai sgridate le nazioni, hai distrutto lempio, hai cancellato il loro nome in sempiterno.
6 E finita per il nemico! Son rovine perpetue! E delle città che tu hai distrutte perfin la memoria e perita.
7 Ma lEterno siede come re in eterno; egli ha preparato il suo trono per il giudizio.
8 Ed egli giudicherà il mondo con giustizia, giudicherà i popoli con rettitudine.
9 E lEterno sarà un alto ricetto alloppresso, un alto ricetto in tempi di distretta;
10 e quelli che conoscono il tuo nome confideranno in te, perché, o Eterno, tu non abbandoni quelli che ti cercano.
11 Salmeggiate allEterno che abita in Sion, raccontate tra i popoli le sue gesta.
12 Perché colui che domanda ragion del sangue si ricorda dei miseri e non ne dimentica il grido.
13 Abbi pietà di me, o Eterno! Vedi lafflizione che soffro da quelli che modiano, o tu che mi trai su dalle porte della morte,
14 acciocché io racconti tutte le tue lodi. Nelle porte della figliuola di Sion, io festeggerò per la tua alvazione.
15 Le nazioni sono sprofondate nella fossa che avean fatta; il loro piede è stato preso nella rete che aveano nascosta.
16 LEterno sè fatto conoscere, ha fatto giustizia; lempio è stato preso al laccio nellopera delle proprie mani. Higgaion. Sela.
17 Gli empi se nandranno al soggiorno de morti, sì, tutte le nazioni che dimenticano Iddio.
18 Poiché il povero non sarà dimenticato per sempre, né la speranza de miseri perirà in perpetuo.
19 Lèvati, o Eterno! Non lasciar che prevalga il mortale; sian giudicate le nazioni in tua presenza.
20 O Eterno, infondi spavento in loro; sappian le nazioni che non son altro che mortali. Sela.
1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.
2 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
3 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
4 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
5 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
6 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
7 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
8 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
9 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
10 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
11 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
12 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
13 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
14 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
15 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
16 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
17 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.
18 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.
19 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
20 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
21 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.