1 Ano ra ko Hopa; i mea ia.

2 He hapai pehea tau i te kahakore? He whakaora pehea tau i te ringa ngoikore?

3 Ka tae tau whakatakoto whakaaro ma te whakaarokore! Te nui o tau whakaatu tikanga!

4 I puaki ki a wai au kupu? No wai te wairua i puta mai ra i a koe?

5 E wiri ana nga tupapaku i raro i te wai, me nga mea ano e noho ana i reira.

6 E takoto kau ana te reinga i tona aroaro, kahore hoki he hipoki mo te whakangaro.

7 E horahia atu ana e ia te raki ki runga ki te wahi takoto kau, whakairihia ana e ia te whenua ki runga ki te kahore noa iho.

8 E takaia ana e ia nga wai ki roto ki ana kapua matotoru; a kahore te kapua e pakaru i raro i a ratou.

9 E kaiponuhia ana e ia a mua o tona torona, horahia ana e ia tana kapua ki runga.

10 He mea karapoti nana nga wai, rohe rawa, a tae noa ki te mutunga mai o te marama me te pouri.

11 Wiri ana nga pou o te rangi, miharo ana ki tana whakatupehupehu.

12 Ko tona kaha hei whakakorikori i te moana, maru ana te whakakake i tona matauranga.

13 Na tona wairua i whakapaipai nga rangi; na tona ringa i wero te nakahi tere.

14 Na, he pito enei no ona ara; ano te iti o te wahi ona e rangona ana! Ko te whatitiri ia o tona kaha, ko wai ka matau?

1 Da tok Job til orde og sa:

2 Hvor du har hjulpet den avmektige, støttet den kraftløse arm!

3 Hvor du har gitt den uvise råd, og hvilket overmål av visdom du har lagt for dagen!

4 Hvem har du fremført dine ord for, og hvis ånd har talt gjennem dig?

5 Dødsrikets skygger skjelver, vannenes dyp og de som bor i dem.

6 Dødsriket ligger åpent for ham og avgrunnen uten dekke.

7 Han breder Norden ut over det øde rum, han henger jorden på intet.

8 Han binder vannene sammen i sine skyer, og skyene brister ikke under dem.

9 Han lukker for sin trone, breder sine skyer over den.

10 En grense har han dradd i en ring over vannene, der hvor lyset grenser til mørket.

11 Himmelens støtter skjelver, og de forferdes for hans trusel.

12 Ved sin kraft oprører han havet, og ved sin forstand knuser han Rahab.

13 Ved hans ånde blir himmelen klar; hans hånd gjennemborer den lettfarende drage.

14 Se, dette er bare utkantene av hans verk; hvor svak er lyden av det ord vi hører! Men hans veldes torden - hvem forstår den?