1 Whakawhetai ki a Ihowa, karanga atu ki tona ingoa: whakapuakina ana mahi ki waenganui o nga iwi.

2 Waiata ki a ia, himene ki a ia: korerotia ana mahi whakamiharo katoa.

3 Whakamanamana ki tona ingoa tapu: kia hari te ngakau o te hunga e rapu ana i a Ihowa.

4 Rapua a Ihowa me tona kaha: rapua tonutia tona mata, ake ake.

5 Maharatia ana mahi whakamiharo i mahia e ia; ana merekara me nga whakaritenga a tona mangai,

6 E nga uri o Aperahama, o tana pononga, e nga tama a Hakopa, e ana i whiriwhiri ai.

7 Ko Ihowa ia, ko to tatou Atua; kei te whenua katoa ana whakaritenga.

8 Mahara tonu ia ki tana kawenata ake ake, ki te kupu i kiia iho e ia ki te mano o nga whakatupuranga.

9 Ki tana i whakarite ai ki a Aperahama, ki tana oati hoki ki a Ihaka;

10 A whakapumautia iho e ia hei tikanga ki a Hakopa, hei kawenata mau tonu ki a Iharaira.

11 I a ia ra i mea, Ka hoatu e ahau ki a koe te whenua o Kanaana hei wahi pumau mo koutou.

12 I te mea he hunga torutoru ratou: ae ra, he iti rawa, he manene ano ki reira.

13 I a ratou e haereere ana i tenei iwi ki tera atu iwi, i tetahi rangatiratanga ki tetahi iwi ke;

14 Kihai ratou i tukua e ia kia tukinotia e te tangata: he whakaaro ano ki a ratou i riria ai e ia nga kingi.

15 I mea ia, Kei pa ki aku i whakawahi ai: kei kino ki aku poropiti.

16 I karangatia e ia te matekai ki te whenua: whati katoa i a ia te tokotoko, ara te taro.

17 I tonoa e ia he tangata i mua i a ratou; i hokona a Hohepa hei pononga:

18 I whakamamaetia ona waewae ki te mekameka: takoto ana ia i te rino;

19 A puta noa tana kupu: whakamatautauria ana ia e te kupu a Ihowa.

20 I tono te kingi, a wetekina ana ia; ara te kingi o nga iwi, a tukua ana ia.

21 A meinga ana ia e ia hei ariki mo tona whare, hei rangatira mo ona taonga katoa;

22 Hei herehere i ana rangatira ua pai ia, hei ako i ana kaumatua ki te whakaaro.

23 I haere mai ano a Iharaira ki Ihipa: a noho ana a Hakopa ki te whenua o Hama.

24 Na ka tino whakanuia e ia tana iwi: a ka meinga ratou kia kaha ake i o ratou hoariri.

25 I whakakoarotia e ia to ratou ngakau kia kino ki tana iwi, kia mahi lhianga ki ana pononga.

26 I tonoa e ia a Mohi, tana pononga, raua ko Arona, ko tana i whiriwhiri ai.

27 Whakaputaina ana e raua ana tohu i waenganui i a ratou, he merekara i te whenua o Hama.

28 I tukua e ia te pouri, a kua pouri: kihai ano ratou i whakakeke ki ana kupu.

29 I whakaputaia ketia e ia o ratou wai hei toto; a mate ake i a ia a ratou ngohi.

30 I whakangahue ake to ratou whenua i te poroka, i roto i nga whare moenga o o ratou kingi.

31 I whai kupu ia, a puta ana mai nga pokai namu: me te kutu i o ratou kainga.

32 I tukua iho e ia ki a ratou te whatu hei ua, me te ahi mura ki to ratou whenua.

33 I pakia ano e ia a ratou waina me a ratou piki; a whatiwhatiia ana e ia nga rakau o o ratou kainga.

34 I korero ia, a puta ana mai te mawhitiwhiti me te moka, te taea te tatau.

35 A kainga katoatia ana nga otaota o to ratou whenua; pau ake nga hua o to ratou oneone.

36 I whakamatea katoatia ano hoki e ia nga matamua o to ratou whenua, te muanga o to ratou kaha.

37 A whakaputaina mai ana ratou e ia, me te hiriwa, me te koura, kahore hoki he mea tuoi i roto i ana iwi.

38 Na hari ana a Ihipa i to ratou haerenga; i mau hoki to ratou wehi ki a ratou.

39 I horahia e ia te kapua hei hipoki, me te ahi hei whakamarama i te po.

40 I inoi ratou, a homai ana e ia te koitareke; a ka makona ratou i te taro o te rangi.

41 I wahia e ia te kohatu, a ka pakaru mai nga wai: rere ana i nga wahi maroke, koia ano kei te awa.

42 I mahara hoki ia ki tana kuputapu, ki a Aperahama ano, ki tana pononga.

43 A whakaputaina mai ana e ia tana iwi i runga i te hari, ana i whiriwhiri ai i runga i te koa.

44 A homai ana e ia ki a ratou nga whenua o nga tauiwi: a riro ana i a ratou nga mauiuitanga o te iwi;

45 Kia puritia ai e ratou ana tikanga, kia mau ai ki ana ture. Whakamoemititia a Ihowa.

1 Pris Herren, påkall hans navn, kunngjør blandt folkene hans store gjerninger!

2 Syng for ham, lovsyng ham, grund på alle hans undergjerninger!

3 Ros eder av hans hellige navn! Deres hjerte glede sig som søker Herren!

4 Spør efter Herren og hans makt, søk hans åsyn all tid!

5 Kom i hu hans undergjerninger som han har gjort, hans undere og hans munns dommer,

6 I, hans tjener Abrahams avkom, Jakobs barn, hans utvalgte!

7 Han er Herren vår Gud, hans dommer er over all jorden.

8 Han kommer evindelig sin pakt i hu, det ord han fastsatte for tusen slekter,

9 den pakt han gjorde med Abraham, og sin ed til Isak;

10 og han stadfestet den som en rett for Jakob, som en evig pakt for Israel,

11 idet han sa: Dig vil jeg gi Kana'ans land til arvelodd.

12 Da de var en liten flokk, få og fremmede der,

13 og vandret fra folk til folk, fra et rike til et annet folk,

14 tillot han ikke noget menneske å gjøre vold imot dem, og han straffet konger for deres skyld:

15 Rør ikke ved mine salvede, og gjør ikke mine profeter noget ondt!

16 Og han kalte hunger inn over landet, han brøt sønder hver støtte av brød*. / {* JES 3, 1.}

17 Han sendte en mann foran dem, til træl blev Josef solgt.

18 De plaget hans føtter med lenker, hans sjel kom i jern*, / {* d.e. hans lenker voldte hans sjel bitter smerte.}

19 inntil den tid da hans ord slo til, da Herrens ord viste hans uskyld.

20 Da sendte kongen bud og lot ham løs, herskeren over folkeslag gav ham fri.

21 Han satte ham til herre over sitt hus og til hersker over alt sitt gods,

22 forat han skulde binde hans fyrster efter sin vilje og lære hans eldste visdom.

23 Så kom Israel til Egypten, og Jakob bodde som fremmed i Kams land.

24 Og han* gjorde sitt folk såre fruktbart og gjorde det sterkere enn dets motstandere. / {* Gud.}

25 Han vendte deres hjerte til å hate hans folk, til å gå frem med svik mot hans tjenere.

26 Han sendte Moses, sin tjener, Aron som han hadde utvalgt.

27 De gjorde hans tegn iblandt dem og undere i Kams land.

28 Han sendte mørke og gjorde det mørkt, og de var ikke gjenstridige mot hans ord.

29 Han gjorde deres vann til blod, og han drepte deres fisker.

30 Deres land vrimlet av frosk, endog i deres kongers saler.

31 Han talte, og det kom fluesvermer, mygg innen hele deres landemerke.

32 Han gav dem hagl for regn, luende ild i deres land,

33 og han slo ned deres vintrær og deres fikentrær, og brøt sønder trærne innen deres landemerke.

34 Han talte, og det kom gresshopper og gnagere* uten tall, / {* d.e. gresshopper.}

35 og de åt op hver urt i deres land, og de åt op frukten på deres mark.

36 Og han slo alt førstefødt i deres land, førstegrøden av all deres kraft.

37 Og han førte dem ut med sølv og gull, og det fantes ingen i hans stammer som snublet.

38 Egypten gledet sig da de drog ut; for frykt for dem var falt på dem.

39 Han bredte ut en sky til dekke og ild til å lyse om natten.

40 De krevde, og han lot vaktler komme og mettet dem med himmelbrød.

41 Han åpnet klippen, og det fløt vann; det løp gjennem det tørre land som en strøm.

42 For han kom i hu sitt hellige ord, Abraham, sin tjener,

43 og han førte sitt folk ut med glede, sine utvalgte med fryderop,

44 og han gav dem hedningefolks land, og hvad folkeslag med møie hadde vunnet, tok de til eie,

45 forat de skulde holde hans forskrifter og ta vare på hans lover. Halleluja!