1 Many a time have they afflicted me from my youth, may Israel now say:
2 Many a time have they afflicted me from my youth: yet they have not prevailed against me.
3 The plowers plowed upon my back: they made long their furrows.
4 The LORD is righteous: he hath cut asunder the cords of the wicked.
5 Let them all be confounded and turned back that hate Zion.
6 Let them be as the grass upon the housetops, which withereth afore it groweth up:
7 Wherewith the mower filleth not his hand; nor he that bindeth sheaves his bosom.
8 Neither do they which go by say, The blessing of the LORD be upon you: we bless you in the name of the LORD.
1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»