To the chief Musician upon Gittith, A Psalm for the sons of Korah.

1 How amiable are thy tabernacles, O LORD of hosts!

2 My soul longeth, yea, even fainteth for the courts of the LORD: my heart and my flesh crieth out for the living God.

3 Yea, the sparrow hath found an house, and the swallow a nest for herself, where she may lay her young, even thine altars, O LORD of hosts, my King, and my God.

4 Blessed are they that dwell in thy house: they will be still praising thee. Selah.

5 Blessed is the man whose strength is in thee; in whose heart are the ways of them.

6 Who passing through the valley of Baca make it a well; the rain also filleth the pools.

7 They go from strength to strength, every one of them in Zion appeareth before God.

8 O LORD God of hosts, hear my prayer: give ear, O God of Jacob. Selah.

9 Behold, O God our shield, and look upon the face of thine anointed.

10 For a day in thy courts is better than a thousand. I had rather be a doorkeeper in the house of my God, than to dwell in the tents of wickedness.

11 For the LORD God is a sun and shield: the LORD will give grace and glory: no good thing will he withhold from them that walk uprightly.

12 O LORD of hosts, blessed is the man that trusteth in thee.

1 För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.

2 Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!

3 Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.

4 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.

5 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela.

6 Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.

7 När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.

8 De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.

9 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela.

10 Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.

11 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

12 Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.

13 HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig. gårdar; nu jubla min själ och min kropp mot levande Gud. Ja, sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon har lagt sina ungar osv.