1 David adressa à l'Eternel les paroles de ce cantique, lorsque l'Eternel l'eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül.
2 Il dit: L'Eternel est mon rocher, ma forteresse, mon libérateur.
3 Dieu est mon rocher, où je trouve un abri, Mon bouclier et la force qui me sauve, Ma haute retraite et mon refuge. O mon Sauveur! tu me garantis de la violence.
4 Je m'écrie: Loué soit l'Eternel! Et je suis délivré de mes ennemis.
5 Car les flots de la mort m'avaient environné, Les torrents de la destruction m'avaient épouvanté;
6 Les liens du sépulcre m'avaient entouré, Les filets de la mort m'avaient surpris.
7 Dans ma détresse, j'ai invoqué l'Eternel, J'ai invoqué mon Dieu; De son palais, il a entendu ma voix, Et mon cri est parvenu à ses oreilles.
8 La terre fut ébranlée et trembla, Les fondements des cieux frémirent, Et ils furent ébranlés, parce qu'il était irrité.
9 Il s'élevait de la fumée dans ses narines, Et un feu dévorant sortait de sa bouche: Il en jaillissait des charbons embrasés.
10 Il abaissa les cieux, et il descendit: Il y avait une épaisse nuée sous ses pieds.
11 Il était monté sur un chérubin, et il volait, Il paraissait sur les ailes du vent.
12 Il faisait des ténèbres une tente autour de lui, Il était enveloppé d'amas d'eaux et de sombres nuages.
13 De la splendeur qui le précédait S'élançaient des charbons de feu.
14 L'Eternel tonna des cieux, Le Très-Haut fit retentir sa voix;
15 Il lança des flèches et dispersa mes ennemis, La foudre, et les mit en déroute.
16 Le lit de la mer apparut, Les fondements du monde furent découverts, Par la menace de l'Eternel, Par le bruit du souffle de ses narines.
17 Il étendit sa main d'en haut, il me saisit, Il me retira des grandes eaux;
18 Il me délivra de mon adversaire puissant, De mes ennemis qui étaient plus forts que moi.
19 Ils m'avaient surpris au jour de ma détresse, Mais l'Eternel fut mon appui.
20 Il m'a mis au large, Il m'a sauvé, parce qu'il m'aime.
21 L'Eternel m'a traité selon ma droiture, Il m'a rendu selon la pureté de mes mains;
22 Car j'ai observé les voies de l'Eternel, Et je n'ai point été coupable envers mon Dieu.
23 Toutes ses ordonnances ont été devant moi, Et je ne me suis point écarté de ses lois.
24 J'ai été sans reproche envers lui, Et je me suis tenu en garde contre mon iniquité.
25 Aussi l'Eternel m'a rendu selon ma droiture, Selon ma pureté devant ses yeux.
26 Avec celui qui est bon tu te montres bon, Avec l'homme droit tu agis selon la droiture,
27 Avec celui qui est pur tu te montres pur, Et avec le pervers tu agis selon sa perversité.
28 Tu sauves le peuple qui s'humilie, Et de ton regard, tu abaisses les orgueilleux.
29 Oui, tu es ma lumière, ô Eternel! L'Eternel éclaire mes ténèbres.
30 Avec toi je me précipite sur une troupe en armes, Avec mon Dieu je franchis une muraille.
31 Les voies de Dieu sont parfaites, La parole de l'Eternel est éprouvée; Il est un bouclier pour tous ceux qui se confient en lui.
32 Car qui est Dieu, si ce n'est l'Eternel? Et qui est un rocher, si ce n'est notre Dieu?
33 C'est Dieu qui est ma puissante forteresse, Et qui me conduit dans la voie droite.
34 Il rend mes pieds semblables à ceux des biches, Et il me place sur mes lieux élevés.
35 Il exerce mes mains au combat, Et mes bras tendent l'arc d'airain.
36 Tu me donnes le bouclier de ton salut, Et je deviens grand par ta bonté.
37 Tu élargis le chemin sous mes pas, Et mes pieds ne chancellent point.
38 Je poursuis mes ennemis, et je les détruis; Je ne reviens pas avant de les avoir anéantis.
39 Je les anéantis, je les brise, et ils ne se relèvent plus; Ils tombent sous mes pieds.
40 Tu me ceins de force pour le combat, Tu fais plier sous moi mes adversaires.
41 Tu fais tourner le dos à mes ennemis devant moi, Et j'extermine ceux qui me haïssent.
42 Ils regardent autour d'eux, et personne pour les sauver! Ils crient à l'Eternel, et il ne leur répond pas!
43 Je les broie comme la poussière de la terre, Je les écrase, je les foule, comme la boue des rues.
44 Tu me délivres des dissensions de mon peuple; Tu me conserves pour chef des nations; Un peuple que je ne connaissais pas m'est asservi.
45 Les fils de l'étranger me flattent, Ils m'obéissent au premier ordre.
46 Les fils de l'étranger sont en défaillance, Ils tremblent hors de leurs forteresses.
47 Vive l'Eternel, et béni soit mon rocher! Que Dieu, le rocher de mon salut, soit exalté,
48 Le Dieu qui est mon vengeur, Qui m'assujettit les peuples,
49 Et qui me fait échapper à mes ennemis! Tu m'élèves au-dessus de mes adversaires, Tu me délivres de l'homme violent.
50 C'est pourquoi je te louerai parmi les nations, ô Eternel! Et je chanterai à la gloire de ton nom.
51 Il accorde de grandes délivrances à son roi, Et il fait miséricorde à son oint, A David, et à sa postérité, pour toujours.
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
6 dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.