1 Après cela, Jésus parcourait la Galilée, car il ne voulait pas séjourner en Judée, parce que les Juifs cherchaient à le faire mourir.
2 Or, la fête des Juifs, la fête des Tabernacles, était proche.
3 Et ses frères lui dirent: Pars d'ici, et va en Judée, afin que tes disciples voient aussi les oeuvres que tu fais.
4 Personne n'agit en secret, lorsqu'il désire paraître: si tu fais ces choses, montre-toi toi-même au monde.
5 Car ses frères non plus ne croyaient pas en lui.
6 Jésus leur dit: Mon temps n'est pas encore venu, mais votre temps est toujours prêt.
7 Le monde ne peut vous haïr; moi, il me hait, parce que je rends de lui le témoignage que ses oeuvres sont mauvaises.
8 Montez, vous, à cette fête; pour moi, je n'y monte point, parce que mon temps n'est pas encore accompli.
9 Après leur avoir dit cela, il resta en Galilée.
10 Lorsque ses frères furent montés à la fête, il y monta aussi lui-même, non publiquement, mais comme en secret.
11 Les Juifs le cherchaient pendant la fête, et disaient: Où est-il?
12 Il y avait dans la foule grande rumeur à son sujet. Les uns disaient: C'est un homme de bien. D'autres disaient: Non, il égare la multitude.
13 Personne, toutefois, ne parlait librement de lui, par crainte des Juifs.
14 Vers le milieu de la fête, Jésus monta au temple. Et il enseignait.
15 Les Juifs s'étonnaient, disant: Comment connaît-il les Ecritures, lui qui n'a point étudié?
16 Jésus leur répondit: Ma doctrine n'est pas de moi, mais de celui qui m'a envoyé.
17 Si quelqu'un veut faire sa volonté, il connaîtra si ma doctrine est de Dieu, ou si je parle de mon chef.
18 Celui qui parle de son chef cherche sa propre gloire; mais celui qui cherche la gloire de celui qui l'a envoyé, celui-là est vrai, et il n'y a point d'injustice en lui.
19 Moïse ne vous a-t-il pas donné la loi? Et nul de vous n'observe la loi. Pourquoi cherchez-vous à me faire mourir?
20 La foule répondit: Tu as un démon. Qui est-ce qui cherche à te faire mourir?
21 Jésus leur répondit: J'ai fait une oeuvre, et vous en êtes tous étonnés.
22 Moïse vous a donné la circoncision, -non qu'elle vienne de Moïse, car elle vient des patriarches, -et vous circoncisez un homme le jour du sabbat.
23 Si un homme reçoit la circoncision le jour du sabbat, afin que la loi de Moïse ne soit pas violée, pourquoi vous irritez-vous contre moi de ce que j'ai guéri un homme tout entier le jour du sabbat?
24 Ne jugez pas selon l'apparence, mais jugez selon la justice.
25 Quelques habitants de Jérusalem disaient: N'est-ce pas là celui qu'ils cherchent à faire mourir?
26 Et voici, il parle librement, et ils ne lui disent rien! Est-ce que vraiment les chefs auraient reconnu qu'il est le Christ?
27 Cependant celui-ci, nous savons d'où il est; mais le Christ, quand il viendra, personne ne saura d'où il est.
28 Et Jésus, enseignant dans le temple, s'écria: Vous me connaissez, et vous savez d'où je suis! Je ne suis pas venu de moi-même: mais celui qui m'a envoyé est vrai, et vous ne le connaissez pas.
29 Moi, je le connais; car je viens de lui, et c'est lui qui m'a envoyé.
30 Ils cherchaient donc à se saisir de lui, et personne ne mit la main sur lui, parce que son heure n'était pas encore venue.
31 Plusieurs parmi la foule crurent en lui, et ils disaient: Le Christ, quand il viendra, fera-t-il plus de miracles que n'en a fait celui-ci?
32 Les pharisiens entendirent la foule murmurant de lui ces choses. Alors les principaux sacrificateurs et les pharisiens envoyèrent des huissiers pour le saisir.
33 Jésus dit: Je suis encore avec vous pour un peu de temps, puis je m'en vais vers celui qui m'a envoyé.
34 Vous me chercherez et vous ne me trouverez pas, et vous ne pouvez venir où je serai.
35 Sur quoi les Juifs dirent entre eux: Où ira-t-il, que nous ne le trouvions pas? Ira-t-il parmi ceux qui sont dispersés chez les Grecs, et enseignera-t-il les Grecs?
36 Que signifie cette parole qu'il a dite: Vous me chercherez et vous ne me trouverez pas, et vous ne pouvez venir où je serai?
37 Le dernier jour, le grand jour de la fête, Jésus, se tenant debout, s'écria: Si quelqu'un a soif, qu'il vienne à moi, et qu'il boive.
38 Celui qui croit en moi, des fleuves d'eau vive couleront de son sein, comme dit l'Ecriture.
39 Il dit cela de l'Esprit que devaient recevoir ceux qui croiraient en lui; car l'Esprit n'était pas encore, parce que Jésus n'avait pas encore été glorifié.
40 Des gens de la foule, ayant entendu ces paroles, disaient: Celui-ci est vraiment le prophète.
41 D'autres disaient: C'est le Christ. Et d'autres disaient: Est-ce bien de la Galilée que doit venir le Christ?
42 L'Ecriture ne dit-elle pas que c'est de la postérité de David, et du village de Bethléhem, où était David, que le Christ doit venir?
43 Il y eut donc, à cause de lui, division parmi la foule.
44 Quelques-uns d'entre eux voulaient le saisir, mais personne ne mit la main sur lui.
45 Ainsi les huissiers retournèrent vers les principaux sacrificateurs et les pharisiens. Et ceux-ci leur dirent: Pourquoi ne l'avez-vous pas amené?
46 Les huissiers répondirent: Jamais homme n'a parlé comme cet homme.
47 Les pharisiens leur répliquèrent: Est-ce que vous aussi, vous avez été séduits?
48 Y a-t-il quelqu'un des chefs ou des pharisiens qui ait cru en lui?
49 Mais cette foule qui ne connaît pas la loi, ce sont des maudits!
50 Nicodème, qui était venu de nuit vers Jésus, et qui était l'un d'entre eux, leur dit:
51 Notre loi condamne-t-elle un homme avant qu'on l'entende et qu'on sache ce qu'il a fait?
52 Ils lui répondirent: Es-tu aussi Galiléen? Examine, et tu verras que de la Galilée il ne sort point de prophète.
53 Et chacun s'en retourna dans sa maison.
1 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom.
2 Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära.
3 Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör.
4 Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.»
5 Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom.
6 Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig.
7 Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda.
8 Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.»
9 Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen.
10 Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet.
11 Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var är han?»
12 Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, han förvillar folket.»
13 Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna.
14 Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade.
15 Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?»
16 Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig.
17 Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv.
18 Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom. --
19 Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?»
20 Folket svarade: »Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?»
21 Jesus svarade och sade till dem: »En gärning allenast gjorde jag, och alla förundren I eder över den.
22 Moses har givit eder omskärelsen -- icke som om den vore ifrån Moses, ty den är ifrån fäderna -- och så omskären I människor också på en sabbat.
23 Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att Moses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och frisk?
24 Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.»
25 Då sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne som de stå efter att döda?
26 Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att denne är Messias?
27 Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när Messias kommer, känner ingen varifrån han är.»
28 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: »Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen.
29 Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har sänt mig.»
30 Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var ännu icke kommen.
31 Men många av folket trodde på honom, och de sade: »Icke skall väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har gjort?»
32 Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Då sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att gripa honom.
33 Men Jesus sade: »Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går jag bort till honom som har sänt mig.
34 I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma.»
35 Då sade judarna till varandra: »Vart tänker denne gå, eftersom vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa grekerna?
36 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma'?»
37 På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme han till mig och dricke.
38 Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.»
39 Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad.
40 Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne är förvisso Profeten.»
41 Andra sade: »Han är Messias.» Andra åter sade: »Icke kommer väl Messias från Galileen?
42 Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde?
43 Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket,
44 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom.
45 När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört honom hit?»
46 Tjänarna svarade: »Aldrig har någon människa talat, som den mannen talar.»
47 Då svarade fariséerna dem: »Haven nu också I blivit förvillade?
48 Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna?
49 Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat.
50 Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom, och som själv var en av dem:
51 »Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt vad han förehar?»
52 De svarade och sade till honom: »Kanske också du är från Galileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.» Evangelium enligt Johannes, 8 Kapitlet [Äktenskapsbryterskan inför Jesus.] Jesus vittnar om sig själv, att han är världens ljus; undervisar och bestraffar folket. Judarna vilja stena honom.
53 [Och de gingo hem, var och en till sitt.