1 L'Eternel, s'adressant à Job, dit:

2 Celui qui dispute contre le Tout-Puissant est-il convaincu? Celui qui conteste avec Dieu a-t-il une réplique à faire?

3 Job répondit à l'Eternel et dit:

4 Voici, je suis trop peu de chose; que te répliquerais-je? Je mets la main sur ma bouche.

5 J'ai parlé une fois, je ne répondrai plus; Deux fois, je n'ajouterai rien.

6 L'Eternel répondit à Job du milieu de la tempête et dit:

7 Ceins tes reins comme un vaillant homme; Je t'interrogerai, et tu m'instruiras.

8 Anéantiras-tu jusqu'à ma justice? Me condamneras-tu pour te donner droit?

9 As-tu un bras comme celui de Dieu, Une voix tonnante comme la sienne?

10 Orne-toi de magnificence et de grandeur, Revêts-toi de splendeur et de gloire!

11 Répands les flots de ta colère, Et d'un regard abaisse les hautains!

12 D'un regard humilie les hautains, Ecrase sur place les méchants,

13 Cache-les tous ensemble dans la poussière, Enferme leur front dans les ténèbres!

14 Alors je rends hommage A la puissance de ta droite.

15 Voici l'hippopotame, à qui j'ai donné la vie comme à toi! Il mange de l'herbe comme le boeuf.

16 Le voici! Sa force est dans ses reins, Et sa vigueur dans les muscles de son ventre;

17 Il plie sa queue aussi ferme qu'un cèdre; Les nerfs de ses cuisses sont entrelacés;

18 Ses os sont des tubes d'airain, Ses membres sont comme des barres de fer.

19 Il est la première des oeuvres de Dieu; Celui qui l'a fait l'a pourvu d'un glaive.

20 Il trouve sa pâture dans les montagnes, Où se jouent toutes les bêtes des champs.

21 Il se couche sous les lotus, Au milieu des roseaux et des marécages;

22 Les lotus le couvrent de leur ombre, Les saules du torrent l'environnent.

23 Que le fleuve vienne à déborder, il ne s'enfuit pas: Que le Jourdain se précipite dans sa gueule, il reste calme.

24 Est-ce à force ouverte qu'on pourra le saisir? Est-ce au moyen de filets qu'on lui percera le nez?

1 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:

2 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

3 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?

4 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?

5 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.

6 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.

7 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.

8 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.

9 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.

10 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.

11 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.

12 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.

13 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.

14 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.

15 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.

16 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.

17 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.

18 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.

19 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?

20 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

21 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

22 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

23 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

24 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

25 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

26 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

27 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

28 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.